En skolfrökens bekännelser

Min sista vecka på semestern spenderar jag och Magistern på hotell norrut. Vi ska ta det lugnt och nyttja relaxavdelningen. Det ska bli skönt.

Tills vi kommer tillbaka får bloggen sköta sig själv. Ha det bra!

Väl ute ur PUB för att ta luft från det förra mötet möter jag en annan kvinna. Hon är ca 70-80 år gammal. Hon ser helt normal ut, men jag lägger genast märke till hennes tröja. Det är en bebiströja. Ni vet, en sån man har när man är gravid som det står bebis på på magen.

Jag tvivlar på att hon har en bebis i magen, om hon nu inte är någon bibelfigur på villovägar…

Jag var på PUB. Magistern var och klippte sig och jag väntade på att han skulle bli klar. För att komma dit skulle jag åka rulltrappa upp en våning. Framför mig i rulltrappan, ca 2 steg ovanför mig, stod en kvinna i 45-årsåldern. Plötsligt hör jag ett murrande (rätt starkt) ljud. Hon pruttar. RAKT i ansiktet på mig. Trevligt…. Hon verkar inte bry sig ett dugg om det.

Som Magisterns brorsdotter brukar säga när hennes pappa pruttar; det luktade inte parfym direkt.

Det har tagit tid, nästan två veckor, och jag börjar tröttna på kaoset hemma. Mamma och pappa skulle till exempel sova här i veckan men valde, efter att ha kommit in i lägenheten, att ta tåget hem på kvällen. I don’t blame them. Över hela lägenheten ligger ett tunt tunt lager av byggdamm. Det är cement i slasken och disk i duschen.

Som för att fira att vi börjar se slutet på renoveringshelvetet bjöd jag Magistern på middag i kväll. Som relativt nyblivna Kungsholmsbor var vi tvungna att testa Terrenos Vinotek, restaurangen med vinautomater, där man får ett kort som man laddar med pengar och testar viner i lagom mängd (från 4 cl). En mycket trevlig lokal med god mat; vi testade ikväll sparrisrisotton som var utmärkt. Vi provade dessutom 4 olika viner varav två var från Terrenos egen vingård. Alla viner var mycket goda.

Vi fick också finfin underhållning från bordet bredvid. Vi satt nämligen brevid prettoparet nr 1. De var i åldern 25-30, provade säkert 8 olika viner och pratade högljutt om vin, ekfat, en tyyydlig smak av chili osv. Osten de åt analyserades även ut i minsta detalj. Hon rökte dock mest hela tiden och jag tvivlar på att hon kände någon smak av ekfat eller chili över huvud taget. De ondgjorde sig över att Östermalmshallen inte alls hade samma standard längre, och att de behövde hitta något nytt ställe att handla på.

När de sen började gå igenom de färska örter restaurangen odlade brevid uteserveringen och hon sa det här är oregaaaano, känn bara så gott det luktar, och det inte alls var oregaaaano utan timjan, (Herregud, kryddorna är ju inte ens lika varandra) då var måttet rågat. Jag fick låtsashosta i servetten för att inte visa att jag höll på att skratta ihjäl mig. Vad är det med såna här människor? Varför sätter de sig alltid brevid mig?

Oregano

Timjan. Inte speciellt likt Oregano.

Nåja, maten och vinet vann över det jobbiga paret, till Terrenos går vi absolut tillbaka, och det är ett tips till er som letar efter ett trevligt ställe!

Jag har insett att det bara är 10 dagar kvar på min semester. VA? Lärare ska ju ha jättelångt sommarlov. Vad hände med det. Det var ju alldeles nyss jag slutade.

Aftonbladet bekräftar i alla fall min teori, att jag inte är ensam om min jobbångest. Tydligen ska man tänka på alla positiva delar av jobbet. Okej, få se nu…

1. Man slipper laga lunch varje dag
2. Dagarna går fortare och det är snart höstlov
3. Bokmässan
4. Snälla och glada elever
5. Fika på fredagar
6. Roliga massmail med lärarhumor
7. Högre lön tack vare jobbyte
8. Trevliga kollegor
9. Göra bra och intressanta projekt och lektioner
10. Jag får prata, läsa engelska och titta på engelsk film
11. En ursäkt för att shoppa nya kläder

Okej, då. Det blir väl bra. Men, det känns ändå lite hårt att semestern snart är slut.

I förra veckan hatade jag IKEA hårt. Efter 18 besök totalt denna sommar var jag beredd att aldrig åka dit igen. Men, ni har det stillat sig. Och, efter att ha upptäckt att man kan kolla på nya katalogen online på den amerikanska siten, vill jag bara dit igen. Lovely things, I must say…