Tips
31 oktober 2006 at 18:31 | In Skolfröken informerar | 3 CommentsGrannar
29 oktober 2006 at 16:36 | In Personligt | 8 CommentsNär jag var yngre bodde vi i ett radhusområde. Mittemot flyttade det in en familj. De hade en hund. En boxer. Hunden fick en massa barn. Alla valpar fick namn på samma bokstav. Hundarna släptes fria i området och när det var dags att komma hem ställde sig mamman på trappen och blåse i visselpipa. Längre ned i backen bodde grundaren till ett nazistparti. Det visste ju knappast jag när jag sju år gammal ringde på för att sälja vykort till förmån för fattiga barn i Indien. Jag fick dörren i ansiktet. Det var traumatiskt.
När jag och Magistern bodde i Uppsala bodde vi granne med en ensamstående kvinna med katt. Katten släptes lös på balkongen och kom in i vår lägenhet. En morgon vaknade jag av att den stod på min mage och stirrade på mig. I samma lägenhet bodde senare hennes dotter. Hon var sjuk eller nåt och skrek och grät på nätterna och slängde omkring möbler. Läskigt.
Magisterns bror med flickvän bodde tidigare i Härnösand. En ung tjej bodde i lägenheten brevid och hade alltid högljutt sex med fönstren öppna. Hon åkte en gång iväg över helgen utan att stänga av stereon. Cd:n var repig och hakade upp sig. Magisterns bror bankade i väggen så att hennes tavlor åkte ned.
När jag bodde i korridor bodde jag en termin med en konstig tjej. En gång när jag kom hem stod hon och tvättade sina trosor i MINA köksskålar och kastruller. Hon ställde sin disk på bänken och lät den stå så länge att den möglade och jag gav upp och diskade den. Hon bodde i korridoren hela sommaren, när vi andra var hemma, och tömde aldrig komposthinken. När jag kom hem storknade jag av stanken av gamla vitlökssopor och räkskal som legat i värmen i tre månader. Jag fick tömma den och hon reflekterade aldrig över att hon kanske borde gjort det i juni någongång..
Brorsan och flickvännen bor nu i Uppsala i ett radhusområde. Mittemot bor ett äldre par. Kvinnan är galen. Hon bjuder in dem hela tiden för att de ska få se ”det finaste huset på gatan” som inte renoverats sedan 60-talet. Hon sitter ofta med bar överkropp och röker på trappen. Tvättar även fönstren naken. Sitter dessutom jämt i köksfönstret och stirrar in i Magisterns brors hus. När de släcker och går och lägger sig, går hon och lägger sig.
Nu bor jag och Magistern med några riktiga stjärnor.. Mittemot bor det en kille som BARA steker kött. Utan att sätta på fläkten. Allt i vår hall luktar jämt kött. Två trappor upp bor en man som steker mat så att brandvarnaren går igång. Detta händer ca två gånger i veckan. Första gången blev vi jätterädda och sprang med några andra grannar omkring och försökte härleda var ljudet kom i från. Vi trodde ju att den var nån tant eller nåt som hade dött. Men han ville inte bränna sin entrecote och lät den tjuta. Idiot. Nu är det ingen som reagerar. Tänk om det börjar brinna på riktigt någon gång!
I lägenheten brevid bor det en proffsmusiker. Han över på sin klarinett ca 4 timmar varje dag. Han kan spela samma slinga i en timmes tid. Tänk den psykedeliska musiken i Pippi, så låter det här hela tiden.
Det känns som att vi har råkat illa ut vad gäller grannar. Eller är det så här överallt? Har du hemska grannar? Berätta!
Ingen fest alls
29 oktober 2006 at 15:49 | In Party | 2 CommentsEftersom min chef och arbetslagsledare inte brytt sig om att Snilleblixten hade fest i går så har de inte gett mig någon hjälp med rättning för att kunna förbereda mig, köpa kläder (Jag glömde nämligen min häxhatt hos Snilleblixten förra året och behövde alltså uppdatera min skräckgarderob) och huggtänder och annat. Eleverna såg också till att smitta ned mig med äcklig förkylning och huvudvärk. Jag valde mellan att stanna hemma hos Magisterns bror och att gå på festen, utlädd som äckligt snormonster med hes röst. Jag stannade hemma.
Det känns trist att jag inte gick på festen, man träffar kompisarna så sällan och Snilleblixtens fester brukar som sagt vara riktigt kul. Det är tur att Glamourprinsessan Karolina Lassbo var där och hade kamera med sig, så att jag i varje fall får se hur kul jag hade kunnat ha.
Det är mycket nu…
25 oktober 2006 at 16:25 | In Läraryrket, Skolan | 4 CommentsEn kollega som är lika hårt pressad som jag utbrast idag följande efter ännu en lektion som inte kunde börja för att det blev uppfostringsanstalt istället: Jag skulle vilja sätta mig ned nu och gråta, men jag har inte tid med det! Jag får välja mellan att gråta och att rätta prov.
Hur kunde jag någonsin klaga på svensk skola?
25 oktober 2006 at 16:11 | In Skolan | 4 CommentsVad kul att det här kommer från elev! Och vad skönt det är att läsa efter en vecka när man endast varit polis och uppfostrare.
Tänk om…
23 oktober 2006 at 05:27 | In Födelsedagar | 1 CommentMagistern ska bjuda mig på middag ikväll. Tänk om åldersnojan sätter in och detta händer…
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
