En skolfrökens bekännelser

Jaha, snart måste jag skriva nåt skolrelaterat inlägg känner jag. Eller ändra bloggens namn till En Skolbebismammas bekännelser

I helgen har vi varit hemma hos mina föräldrar och hälsat på. Eller det var bara mamma som var hemma, pappa är ute och flänger på fortbildning. Mamma är i alla fall världens bästa. Hon har hållit i Skolbebisen när vi inte orkat, hon har sövt henne när hon har skrikit och hon har sagt såna där bra saker som bara en mamma kan. Det var jättejobbigt att åka hem och jag var riktigt ledsen på tåget tillbaka till stan.

I helgen har vi även gjort avkall på en av de saker vi sa att vi minsann aldrig skulle göra. Ni vet sånt man säger innan man får barn, och som man rätt fort inser att man måste göra.. Vi har gett henne nappen. Och det funkar så bra! Mina bröstvårtor får vila lite och hon slipper bli så hysteriskt arg som hon kan bli när hon får det där sugbehovet. Dessutom kräks hon inte lika mycket nu. Det var nog så att jag matade henne mer än vad hon behövde, det var bara närheten hon ville åt. Så nu ligger hon i min famn och gosar och suger på nappen istället för mina skinnflådda bröst.

Och nu vill jag inte höra något från någon nappmotståndare, jag vet att alla inte gillar nappgrejen, men det funkar för oss. Så det så!

Ja, det verkar ju inte som mjölkåtgången stabiliseras. Hon får fortfarande alldeles för mycket på en gång, idag har hon kräkts två gånger. Och då snackar jag inte liten försynt bebiskräkning utan monsterkräkning a la Little Britain.

Vet ej vad jag ska göra, ska man tvinga henne att sluta äta efter några minuter och låta henne äta små portioner med rapning emellan, eller ska jag väcka henne och låta henne äta oftare (nu är det var tredje timme ungefär)? Svårt. 

Och jag tycker så synd, så SYND om henne när hon kräks över hela sig, och blir så ledsen och liten. Då vill jag stoppa tillbaka henne i magen där hon inte behövde drabbas av mina monsterbröst och deras syndafloder…  

Hej hopp! Här är allt bra, men det går i ett. Skolbebisen mår bra, sover fortfarande jättebra och äter som hon ska. Hon går upp i vikt och naveln ramlade av i morse. Hahaha, ni skulle ha sett Magistern- gud va blödig han är ibland

Ikväll blir vi bjudna på middag av två vänner- hemma hos oss. De tar med sig maten och vi erbjuder fotboll- kan det bli bättre? I morgon ska jag skriva mer, har blivit utmanad av Malin- riktigt smart utmaning som jag gärna sätter tänderna i. Och, ja just det- Magistern skrev på idag, så nu är det säkert. Och ingen provanställning blev det heller, tills vidare på en gång!

Skolbebisen fick en lekkamrat i förrgår. PR, min bästis fick sin bebis som egentligen skulle komma den 16:e. Det var lite kul det där, vi var fyra stycken som var gravida. En med datum den 4:e (Fröken Elin), en den 16:e (PR) och så jag och en bekant som skulle får den 22:a. Men nu blev det istället så att den bekantas bebis kom den 15:e, Fröken Elins den 16:e, vår den 18:e och Så PR den 21. Det visar verkligen att man nog inte ska stirra sig blind på det där datumet man får, bebisen kommer när den behagar!

Men nu var det ju PR:s bejbis jag skulle blogga om. Det blev en liten tjej som var nästan exakt lika stor (liten ) som Skolbebisen. Och med ännu mera mörkt hår. Och underbart söt! Förlossningen gick bra, den var nästan precis som min, det fördes till och med en diskussion om sugklocka, men när läkaren kom in sa denne att PR skulle trycka ned svanken och då bara svooshade bejbisen ut.

Rolig detalj- deras barnmorska hade inspekterat moderkakan och skulle visa upp den. Hon höll upp den sådär som de gör i hinnorna och då bara splashade den rakt ned i golvet. Hahahaha, det tyckte jag var lite kul, undrar om hon han dra det där om livets träd och mirakel och allt vad det är de säger