En skolfrökens bekännelser

Amningen var jag nervös för. Det verkar vara svårt för många att få det att fungera. Men än så länge går det bra. Dottern är jättebra på att suga, hon visade det redan under de första minuterna ute ur magen. Och det har bara fortsatt. Mjöken rann till redan den andra dagen och nu är produktionen i full gång.

Problemet är snarare att det går för bra. Jag har sjukt mycket mjölk. Och hon vill inte äta så ofta. Just nu äter hon ungefär åtta-tio gånger per dygn, och det är bara under ett pass som hon äter länge, alltså längre än 10 -15 minuter. Och eftersom det är rätt sällan, och jag har mycket mjölk, så får hon svårt att hinna med. Hon har svårt att greppa, mjölken forsar ned i munnen vilket gör att hon nästan sätter i halsen.

Och all mjölk måste ju ta vägen någonstans. Igår läckte jag igenom inlägg, bh, t-shirt och kofta. Jag var helt dyngsur på hela överkroppen. Och var på vivo. Kul. Vid varje amningstillfälle fyller jag amningsuppsamlaren på det andra bröstet till bristningsgränsen, men brösten känns ändå alltid sprängfulla och det gör ont bara att titta på dem. I natt stod jag i en kvart över handfatet och det bara rann. Inte droppade, rann!

Vad gör man? Visst borde produktionen anpassa sig efter hennes behov? Men hur lång tid tar det? Och är det dumt att låta henne sova så mycket som hon gör? I går sov hon fem timmar i sträck. Ska jag väcka henne då för att ge henne mat? Eller ska hon få sova så länge hon vill? Och om jag pumpar ur hela tiden borde väl produktionen hålla sig så här hög? Ska jag helt enkelt stå ut? Har ni några stalltips?