En skolfrökens bekännelser

Jaha, snart måste jag skriva nåt skolrelaterat inlägg känner jag. Eller ändra bloggens namn till En Skolbebismammas bekännelser

I helgen har vi varit hemma hos mina föräldrar och hälsat på. Eller det var bara mamma som var hemma, pappa är ute och flänger på fortbildning. Mamma är i alla fall världens bästa. Hon har hållit i Skolbebisen när vi inte orkat, hon har sövt henne när hon har skrikit och hon har sagt såna där bra saker som bara en mamma kan. Det var jättejobbigt att åka hem och jag var riktigt ledsen på tåget tillbaka till stan.

I helgen har vi även gjort avkall på en av de saker vi sa att vi minsann aldrig skulle göra. Ni vet sånt man säger innan man får barn, och som man rätt fort inser att man måste göra.. Vi har gett henne nappen. Och det funkar så bra! Mina bröstvårtor får vila lite och hon slipper bli så hysteriskt arg som hon kan bli när hon får det där sugbehovet. Dessutom kräks hon inte lika mycket nu. Det var nog så att jag matade henne mer än vad hon behövde, det var bara närheten hon ville åt. Så nu ligger hon i min famn och gosar och suger på nappen istället för mina skinnflådda bröst.

Och nu vill jag inte höra något från någon nappmotståndare, jag vet att alla inte gillar nappgrejen, men det funkar för oss. Så det så!