Titel: Wife in the North
Författare: Judith O’Reilly
Förlag: Penguin
Handling: Judith är gift, har två barn och ett tredje på väg. Hon och hennes familj bor i London och Judith älskar sitt liv i storstan. Men hennes man pratar jämt om att flytta ut från stan, ut på landet, norrut. De har ett sommarhus i Northumberland, och varför kan de inte bo där? Varför skulle man vilja bo där, undrar Judith, där finns inga Starbucks, ingen Oxford Street och inga vänner.
Judith går ändå med på att testa. Efter två år ska de bestämma huruvida de ska stanna eller ej. Och ett liv alldeles vid havet, i ett hus med trädgård och stranden utanför fönstret vore väl ändå rätt bra för barnen?
De flyttar och Judith trivs inte speciellt bra. Hon startar en blogg för att kunna skriva av sig om sitt liv. Om hennes son som inte trivs på sin nya skola, om hur jobbigt det är att vara ensam i flera veckor i streck med tre barn (hennes man jobbar ju fortfarande i London), om hur svårt det är att komma in i ett litet samhälle. Och hur det är med föräldrar som blir äldre och skröpligare.
Skolfröken tycker: Ja… Alltså, den är helt ok. Hon är rolig. Hon raljerar och driver med sig själv, sin man, sina grannar och sitt liv. Och när man börjar tröttna på det där lite putslustiga så skriver hon istället om hur det är att förlora ett barn, eller hur det känns i ett modershjärta när ens barn blir mobbat eller hur det känns att bli utfryst av ett helt samhälle för att man bloggar.
Samtidigt märks det rätt tydligt att detta från början är en blogg. Och som blogg är den toppen! Men som bok… Ja, helt ok som sagt. Inte mer. Jag blir dock riktigt förbannad på hennes man! Först tjatar han om att det är så fantastiskt att bo på landet och hur mycket han vill göra det, och sen när de flyttar är han bara i London hela tiden! Han bor på hotell, träffar kollegor för middagar och vuxna samtal. Och på helgen kommer han hem på besök i princip. Det hade jag inte accepterat!
Skolfrökens betyg: Hmm.. Den får tre äpplen av mig. För att den är rolig men ändå allvarlig emellanåt. Och kolla in bloggen, den är bra!
