En skolfrökens bekännelser

Men fy så trist det är att jobba! Det är sol ute. Och söt bebis hemma.

Och varför känns det som att klockan ställdes fram ungefär tre timmar och inte bara en?

Skolbebisen släpper allt och stirrar utan att blinka varje gång det är reklam för Expressens samla dansbandsskivor-drive. Ni vet när Thorleifs sjunger.

Vad betyder det? Kommer vi få skjutsa henne till diverse dansbandsgalor i framtiden?

Gud vad jag hatar IKEA nu. Vi har varit där typ åtta gånger på en månad. För det är alltid nåt som blir fel. Eller fattas. Eller så säger de att man ska ha en viss sak som man köper, men när man kommer hem så inser man att det ju behövdes en annan sak också men det sa de minsann inte. För de vet ju att om jag måste åka dit fler gånger så kommer jag ju köpa ännu fler servetter och värmeljus.

Vi har tänkt sätta upp panelgardiner i vardagsrummet. Alla längder är enligt instruktionerna tre meter långa för att man själv ska kunna klippa till önskad längd. Men tro inte på detta! Alla längder ÄR inte tre meter. Så om man har mätt höjden och insett att man ska klippa av 60 cm så är det inte så att det bara är att göra det. Nä, för klipper man av 60 cm på alla längder så kan det mycket väl vara så att ALLA GARDINER SEN ÄR OLIKA LÅNGA FÖR ATT LÄNGDERNA INTE ALLS VAR TRE METER LÅNGA!

JÄVLA SKITIKEA! Så här tror jag de tänkte:

Ingvar eller nån gardinansvarig- Alla längder är olika långa så man gör ju bäst i att mäta ut varje längd för sig, för annars blir det nog rätt fult och ojämt. Men då måste ju alla i och för sig komma hit och köpa nya, och det är ju bra för oss. Vi skriver att alla är tre meter långa. Fatta vad mycket pengar vi kommer att tjäna!

Instruktionsförfattaren- Ja, ta mig tusen är du inte den smartaste jag nånsin träffat! Kan vi inte döpa gardinerna till Listig!

…..

Nu kommer jag inte kunna blogga mer idag, för jag måste åka till IKEA.

Det är trist, men jag hinner inte blogga längre. Jag jobbar hela dagen och sen vill jag mysa med Skolbebisen. Och göra klart den här jämrans lägenheten nån gång. När ska man då blogga? I sömnen?

Det verkar inte bättre än att jag får bli en sån där helgbloggare. Jag som tycker såna är så trista, man vill ju läsa nytt varje dag! Dessutom glömmer man ju jämt då vad det nu var man skulle blogga om som man tänkte på där i tisdags vid kaffemaskinen…

Så nu när jag tänkte rapportera om veckan som gått kommer jag inte ihåg nåt mer än detta: Jag jobbade och det var trist. Jag lekte med Skolbebisen och det var kul. Jag har köpt tyg till gardiner, det blir fint.

En förfallen blogg. Den verkar behöva lite TLC.

*Klapp klapp*.

VILKA VAR NI SOM RÖSTADE PÅ DEN DÄR LÅTEN?

Vi håller på att måla i Skolbebisens rum. En Stockholmsskyline. I rött. Det kan bli skitsnyggt eller skitfult.

To be continued…