En skolfrökens bekännelser

Skolbebisen gjorde premiär igår. Hon sov i sitt eget rum! Det var hemskt jobbigt. Ja för oss då. Hon var lite sur först, men sen somnade hon på fem minuter. Jag satt utanför och vred mina händer och tyckte det var så jobbigt att hon var ledsen. Nu var det nog mest för att hon var så himla trött, inte att hon kände sig övergiven.

I alla fall sov hon hela natten där och vaknade kl 07.00 i morse och ropade på pappa och så fick hon sova lite hos oss. I kväll tog det en, jag säger 1, minut. Jag lade ned henne, sa godnatt och släckte. Och gick ut. Då sov hon redan.

Hon är rätt snäll faktiskt