Man måste trampa i utlösningen för att orgeln ska fungera

Oj oj vilken anspänning. Under eftermiddagen och kvällen har jag varit medhjälpare/assistent på högsta nivå. Nu är jag så matt att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Min pappa var bjuden till Stockholm för att ge en orgelkonsert ikväll och behövde två medhjälpare. Mamma och jag blev tillfrågade. ALLTID REDO! Klockan 16 började vi öva. Det var svårt. Då jag blev tillfrågad handlade det endast om bladvändning (när man spelar med både händer och fötter har man ju inte tid att vända blad själv) och det kändes som en någorlunda överkomlig uppgift. Jag läser visserligen noter rätt så bra, men när det är noter för händer och fötter blir det lite för mycket. Därför måste man vara på helspänn hela tiden. Tittar man bort på den vackra kyrkkonsten bara någon sekund är man borta.

I alla fall visade det sig då att jag inte bara skulle vända blad utan även dra i spakar, alltså registrera eller regga som vi i orgelsvängen säger. Mamma reggade på ena sidan och jag på den andra. I noterna stod det utskrivet när mammas spakar skulle dras i och när det var dags för mina att åka in eller ut. Spakarna har förutom sina namn (alltså stämmans namn) nummer. Ibland var det riktigt illa, och jag blev tvungen att dra in tre spakar (ibland långt ifrån varandra), dra ut två och vända blad. Samtidigt. Detta utan att dra ned hela nothäftet över spelbordet. Det har jag gjort en gång, när jag var ca 11 år. Det vill jag inte göra om.

Mamma och jag var riktigt nervösa, för tänk om vi gjorde något misstag, då skulle det ju låta som att pappa spelade fel. Ni kanske tycker att det låter larvigt enkelt att bara dra i nån spak då och då, men det är faktiskt riktigt svårt. Man måste ju dra på precis rätt ställe i stycket. Pappa brukar alltid rycka till med huvudet (som en jättekraftig nickning) när det är dags för bladvändning eller spakdragning, så att det blir rätt. Vår rädsla för att göra fel resulterar i att mamma och jag, så fort ett nytt blad har vänts, ställer oss och håller i kommande spakar, jag har även en hand beredd till nästa vändning, och så stirrar vi på pappa. Som två groupies ungefär. Han har aldrig sagt något om det, men det måste vara rätt jobbigt att dels behöva rycka med huvudet mest hela tiden, men dessutom ha en fru och en dotter som står och glor på en när man spelar för fullt.

På det stora hela gick det bra, särskilt med tanke på att ingen av oss har speciellt bra syn, alla tre stod/satt och kisade och böjde sig framåt för att se. Jag gjorde dessutom ett misstag, just på grund av min dåliga syn, jag drog ut en spak för lite. En trumpet kom inte med. Pappa fick häva sig över orgeln och dra ut den och jag väste förlåt förlåt under resten av stycket. Men han sa att det inte gjorde något, och Magistern som agerade åhörare hade inte hört något.

Det var riktigt roligt att agera medhjälpare åt pappa, för även om han är koncenterad på sitt spel kan han smyga in roliga kommentarer under konsertens gång. Och mamma blir så förvirrad ibland och börjar hytta åt mig att jag ska dra i spakar när det är en och en halv sida kvar.

Det roligaste ikväll var dock den lilla lappen från kyrkans organist där det stod att man var tvungen att trampa i utlösningen* för att orgeln skulle fungera.

Mamma och pappa: tack för en mycket trevlig eftermiddag och gott samarbete, och tack pappa för en mycket bra konsert. Otto hade inte kunnat göra det bättre själv!

*Utlösningen är en pedal som nollställer något, kanske registreringen? I alla fall måste den vara itrampad för att man ska kunna spela på orgeln.

Annonser

3 thoughts on “Man måste trampa i utlösningen för att orgeln ska fungera

  1. Tack käraste Karin för din utförliga recension av dagens koncert. Jag är sååå ledsen att jag missade den. Själv måste jag sitta här i Tylösand och trampa både sand och vatten.. mmm.. fast nån utlösning har jag inte råkat ut för än… tyvärr. Kram från tant Britta med två t:en

  2. Ja du litenSkolfröken – det var en svettig eftermiddag/kväll, men jag tycker nog att vi klarade oss bra. För mig är inte spakdragningarna slut med detta utan på lördag drar… vi ut på nya äventyr Pappanpappan och jag.
    Kram Mm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s