Lärare dömda att leva i ensamhet

I morse åkte jag tunnelbana med en elev. Hon satte sig brevid mig och några klasskompisar satt längre bort.

Eleven – Om du visste vilken risk jag tar nu.

Jag – Jaha, vadå menar du.

Eleven – jag sätter mig brevid en lärare. Och pratar.

Jag – Jaså, det är riskabelt?

Eleven – Ja, snacka om att jag kan råka illa ut, de kan ju tro att jag gillar skolan och lärare.

Jag – Ja, det vore ju hemskt.

Eleven – Nej, men man har ju ett rykte att leva upp till…. Hur tänkte du egentligen när du blev lärare. Du måste ju ha förstått att du skulle leva ett liv i ensamhet. Ingen vill ju prata med en lärare. De är ju konstiga.

Jag – Jag har faktiskt inte märkt av det så mycket.

Eleven – Vänta bara…. När du blir gammal och sur, då vänder sig världen emot dig.