Grannar

I morse vid frukost satt jag och Magistern och pratade med hans bror och flickvän (brorsans flickvän, Magistern har vad jag vet bara en) om grannar. Alla hade vi haft ganska otur med grannar. Det är som att vi dragits till lägenheter där det bor galningar.

När jag var yngre bodde vi i ett radhusområde. Mittemot flyttade det in en familj. De hade en hund. En boxer. Hunden fick en massa barn. Alla valpar fick namn på samma bokstav. Hundarna släptes fria i området och när det var dags att komma hem ställde sig mamman på trappen och blåse i visselpipa. Längre ned i backen bodde grundaren till ett nazistparti. Det visste ju knappast jag när jag sju år gammal ringde på för att sälja vykort till förmån för fattiga barn i Indien. Jag fick dörren i ansiktet. Det var traumatiskt.

När jag och Magistern bodde i Uppsala bodde vi granne med en ensamstående kvinna med katt. Katten släptes lös på balkongen och kom in i vår lägenhet. En morgon vaknade jag av att den stod på min mage och stirrade på mig. I samma lägenhet bodde senare hennes dotter. Hon var sjuk eller nåt och skrek och grät på nätterna och slängde omkring möbler. Läskigt.

Magisterns bror med flickvän bodde tidigare i Härnösand. En ung tjej bodde i lägenheten brevid och hade alltid högljutt sex med fönstren öppna. Hon åkte en gång iväg över helgen utan att stänga av stereon. Cd:n var repig och hakade upp sig. Magisterns bror bankade i väggen så att hennes tavlor åkte ned.

När jag bodde i korridor bodde jag en termin med en konstig tjej. En gång när jag kom hem stod hon och tvättade sina trosor i MINA köksskålar och kastruller. Hon ställde sin disk på bänken och lät den stå så länge att den möglade och jag gav upp och diskade den. Hon bodde i korridoren hela sommaren, när vi andra var hemma, och tömde aldrig komposthinken. När jag kom hem storknade jag av stanken av gamla vitlökssopor och räkskal som legat i värmen i tre månader. Jag fick tömma den och hon reflekterade aldrig över att hon kanske borde gjort det i juni någongång..

Brorsan och flickvännen bor nu i Uppsala i ett radhusområde. Mittemot bor ett äldre par. Kvinnan är galen. Hon bjuder in dem hela tiden för att de ska få se ”det finaste huset på gatan” som inte renoverats sedan 60-talet. Hon sitter ofta med bar överkropp och röker på trappen. Tvättar även fönstren naken. Sitter dessutom jämt i köksfönstret och stirrar in i Magisterns brors hus. När de släcker och går och lägger sig, går hon och lägger sig.

Nu bor jag och Magistern med några riktiga stjärnor.. Mittemot bor det en kille som BARA steker kött. Utan att sätta på fläkten. Allt i vår hall luktar jämt kött. Två trappor upp bor en man som steker mat så att brandvarnaren går igång. Detta händer ca två gånger i veckan. Första gången blev vi jätterädda och sprang med några andra grannar omkring och försökte härleda var ljudet kom i från. Vi trodde ju att den var nån tant eller nåt som hade dött. Men han ville inte bränna sin entrecote och lät den tjuta. Idiot. Nu är det ingen som reagerar. Tänk om det börjar brinna på riktigt någon gång!

I lägenheten brevid bor det en proffsmusiker. Han över på sin klarinett ca 4 timmar varje dag. Han kan spela samma slinga i en timmes tid. Tänk den psykedeliska musiken i Pippi, så låter det här hela tiden.

Det känns som att vi har råkat illa ut vad gäller grannar. Eller är det så här överallt? Har du hemska grannar? Berätta!

Annonser

8 thoughts on “Grannar

  1. Ooh, jag har några knäppgökar på lager! Mest från studietiden — märkligt hur alla dårpippityper verkar flockas i korridorer. Come on over to my place and I’ll tell ya all about it!

  2. Ni har aldrig funderat på ett öde hus ute på landet?! =)

    Våra grannar har skrotupplag på framsidan. 4-5 bilar av skiftande karaktär. Värre var det när sonen bodde hemma. Då kom hans kompisar med bil halv 12 på kvällen med värsta dunkadunkat i bilen. Hördes tydligt i vårt sovrum som är i den delen av huset. Nu bor sonen 350 m bort och tar ALLTID bilen till mamma och pappa.

    På jularna har de en massa blinkande kitsch i fönstren och soptunnan är täckt med solrosmönster! Livet är en fest! =)

  3. Åh, jag saknar Grannar.. (serien alltså). Precis det där introt jag minns från någon gång i slutet av 80-talet innan ful-TV3 sjabblade bort sina sändningsrättigheter (med flit då). Fast skulle man se det idag skulle man väl inte känna igen en enda karaktär..

  4. Jag har en granne som jag aldrig sett förutom kanske en gång (tror att det var han). Tydligen är det en författare eller journalist (dock inte känd) som vistas i lägenheten (en etta) någon eller några gånger om året för att skriva. Känns som om det finns ganska många som skulle vara mycket glada om de fick hyra den istället. Innan jag visste om att han bara vara där då och då fick jag för mig att det bodde en gamling där som kolat och att det skulle börja lukta snart…

  5. Jamen, det måste ändå vara rätt skönt att bo granne med en övernattningslägenhet som inte används så ofta. Lugnt och skönt menar jag..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s