Grannar

I morse vid frukost satt jag och Magistern och pratade med hans bror och flickvän (brorsans flickvän, Magistern har vad jag vet bara en) om grannar. Alla hade vi haft ganska otur med grannar. Det är som att vi dragits till lägenheter där det bor galningar.

När jag var yngre bodde vi i ett radhusområde. Mittemot flyttade det in en familj. De hade en hund. En boxer. Hunden fick en massa barn. Alla valpar fick namn på samma bokstav. Hundarna släptes fria i området och när det var dags att komma hem ställde sig mamman på trappen och blåse i visselpipa. Längre ned i backen bodde grundaren till ett nazistparti. Det visste ju knappast jag när jag sju år gammal ringde på för att sälja vykort till förmån för fattiga barn i Indien. Jag fick dörren i ansiktet. Det var traumatiskt.

När jag och Magistern bodde i Uppsala bodde vi granne med en ensamstående kvinna med katt. Katten släptes lös på balkongen och kom in i vår lägenhet. En morgon vaknade jag av att den stod på min mage och stirrade på mig. I samma lägenhet bodde senare hennes dotter. Hon var sjuk eller nåt och skrek och grät på nätterna och slängde omkring möbler. Läskigt.

Magisterns bror med flickvän bodde tidigare i Härnösand. En ung tjej bodde i lägenheten brevid och hade alltid högljutt sex med fönstren öppna. Hon åkte en gång iväg över helgen utan att stänga av stereon. Cd:n var repig och hakade upp sig. Magisterns bror bankade i väggen så att hennes tavlor åkte ned.

När jag bodde i korridor bodde jag en termin med en konstig tjej. En gång när jag kom hem stod hon och tvättade sina trosor i MINA köksskålar och kastruller. Hon ställde sin disk på bänken och lät den stå så länge att den möglade och jag gav upp och diskade den. Hon bodde i korridoren hela sommaren, när vi andra var hemma, och tömde aldrig komposthinken. När jag kom hem storknade jag av stanken av gamla vitlökssopor och räkskal som legat i värmen i tre månader. Jag fick tömma den och hon reflekterade aldrig över att hon kanske borde gjort det i juni någongång..

Brorsan och flickvännen bor nu i Uppsala i ett radhusområde. Mittemot bor ett äldre par. Kvinnan är galen. Hon bjuder in dem hela tiden för att de ska få se ”det finaste huset på gatan” som inte renoverats sedan 60-talet. Hon sitter ofta med bar överkropp och röker på trappen. Tvättar även fönstren naken. Sitter dessutom jämt i köksfönstret och stirrar in i Magisterns brors hus. När de släcker och går och lägger sig, går hon och lägger sig.

Nu bor jag och Magistern med några riktiga stjärnor.. Mittemot bor det en kille som BARA steker kött. Utan att sätta på fläkten. Allt i vår hall luktar jämt kött. Två trappor upp bor en man som steker mat så att brandvarnaren går igång. Detta händer ca två gånger i veckan. Första gången blev vi jätterädda och sprang med några andra grannar omkring och försökte härleda var ljudet kom i från. Vi trodde ju att den var nån tant eller nåt som hade dött. Men han ville inte bränna sin entrecote och lät den tjuta. Idiot. Nu är det ingen som reagerar. Tänk om det börjar brinna på riktigt någon gång!

I lägenheten brevid bor det en proffsmusiker. Han över på sin klarinett ca 4 timmar varje dag. Han kan spela samma slinga i en timmes tid. Tänk den psykedeliska musiken i Pippi, så låter det här hela tiden.

Det känns som att vi har råkat illa ut vad gäller grannar. Eller är det så här överallt? Har du hemska grannar? Berätta!