Tänk om..

..man var här nu. Det är varmt, sol och sommarlov. Vad skönt det skulle vara.


Havsbadet i Borrby. Bilderna på havet är tagna av Skolfröken, bilden på Skolfrökens händer är tagen av Magistern.

Klantig Skolfröken

Jag är klantig. Jätte. Jag ramlar ofta, tappar saker och har sönder. Eller så försöker jag göra créme caramel i formar med löstagbar botten.

En månad efter att vi förlovade oss, snubblade jag på mina egna fötter utanför nationen (obs- jag hade inte druckit) och tog emot mig med händerna (ja, det gör man väl jämt när man ramlar) och repade upp hela ringen. Magistern skrek, liksom i ultrarapid medan jag föll, RIIIIINGEEEEEN, AAAAKTAAAA RIIIINGEEEEN! Men det hjälpte inte, den fick stryk ändå. Nu har den fått stryk igen, jag tappade den hemma hos mamma och pappa, rakt ned i klinkergolvet i badrumet, så nu har den som en liten buckla vid sidan av stenarna. Hon som tillverkat ringen är nog halvnöjd med dess ägare. Jag springer ju dit mest hela tiden med små skador.

För några somrar sen stod jag och lagade lasagne hemma hos mamma och pappa. Då kom det in en geting i köket och gick till angrepp mot mig. Jag slog och fäktade för att försvara mig och drog ned hela pannan med tomat- och grönsaksröra på golvet.

När jag övningskörde hamnade jag i diket två gånger vid möte. Första gången var för övrigt under min första körlektion. De fick ringa efter bärgning eftersom bilen låg för djupt för att kunna dra upp den med rep. Sen gick jag raka vägen hem och la mig under täcket hos Magistern och storgrät i 40 minuter. Fast jag fick körkort tillslut.

I går var det dags för nästa klantighet. Jag stressade hem från jobbet för att byta om och springa till tåget mot Uppsala. Jag slängde ut allt ur min jobbväska för att packa om den. I dag när vi kom hem ser jag att jag inte skruvade på locket på min smoothie i går och den hade sedan legat och läckt jordgubb-, banan- och apelsinsmoothie på vårt vita överkast, våra vita lakan och det vita täcket. Ni kanske kan tänka själva hur fräscht det ser ut med en orangeröd fläck mitt på överkastet.

Nu ska jag bjuda Magistern på en öl för att försöka gottgöra smoothieincidenten på hans täcke.

Dirigenter

Den här stripen tyckte jag var kul eftersom min pappa är dirigent. För husfridens skulle väljer jag att inte placera honom i någon ruta. Fast jag kan viska att det lutar mest åt den kryptiske. Fniss.

Klicka på bilden så blir den större.

Kent-Bennys?

Varför finns det så många dansband som har ett dubbelnamn? Är det coolt inom dansbandsvärlden?

Finns det någon oskriven lag att det är sånt som gäller? Jag bara undrar. Det finns hur många sidor som helst på Internet som handlar just om dansband och deras namn. Har man väl börjat läsa går det inte att sluta, nu har jag suttit här och fnittrat i en halvtimme. Kurt-Kenneths, Björn-Lennarts och Curt-Jürgens måste väl vara de fulaste?

Lasse-Stefanz med den käcka melodin Oklahoma.

UPDATE: Mats Bergmans spelar på tv4 i dag om man är intresserad. Vilket sammanträffande!

A horror story

Skolfröken was having a happy normal day in the School of Grammar and Literature. She had lunch with her best friends PR and Snilleblixten, and completed her work for Mr. Johnson. It was all going wonderfully, until she discovered white-board markers in her locker – she had a terrible fear of them, and wondered who could do such a cruel thing.

I bet it was Snilleblixten said PR. She’s been jealous of you since she heard that you were going to the High School Fair with Magistern. Skolfröken sighed.

Did you read the High School Gazette? said Snilleblixten later. There was an article about The Head Master, who shocked everyone when he lost all the national tests for English A. Really? said Skolfröken. Can I read the article? Snilleblixten gave it to her.

The High School Gazette has heard rumors that The Head Master is back after the shock of many years ago when he lost all the national tests for English A. This is not true. The Head Master is in France.

Skolfröken scanned the article and was startled to discover that she and The Head Master were alike – they both like the OH-machine. Skolfröken walked home feeling very troubled. When she got home, there was a note on her doorstep. She opened in and screamed. It was full of white-board markers. There was also a letter: To Skolfröken. Watch your step. Ha ha ha. Signed, The Head Master.

Who could it be? Was it really The Head Master or someone closer to her? Skolfröken suspected everyone – Her family. Magistern, even though he was the dreamiest boy in the School of Grammar and Literature. She even suspected Snilleblixten who had a great love for white-board markers and had been acting strangely recently. The only person she could trust was PR who had been her friend since they were small children.

The night before the High School Fair, Skolfröken went with PR to the Sergel Plaza, and they discovered it was empty. Skolfröken was pleased to have PR with her, because she was very nervous about The Head Master, as well as avoiding Magistern and Snilleblixten. Isn’t it strange, said PR. How much we have in common? Skolfröken remembered that they both like the OH-machine. She became uneasy. PR, don’t you have family in France? PR laughed manically. She threw some white-board markers at Skolfröken, then attacked her with a sharp rock and Skolfröken was forced to fight back with needles. She ran away and was found by Magistern and Snilleblixten, We came to save you from PR, said Snilleblixten.

The next day they discovered that PR had died horribly. Skolfröken was sad – PR had been her friend for years, and becoming a crazed psycho in the space of a few days could happen to anyone. But she placed her trauma firmly behind her and went to the High School Fair with Magistern.

Vill du skapa en egen skräckhistoria? Gå hit och välj den första länken.

Skolfröken i ilska – nu uppdaterad

Vilka är egentligen överättare på TV?

Jag blir så sur på att de inte verkar lyssna på (eller för den delen läsa manuset de faktiskt får) av den serie de för tillfället ska skriva undertexter till. Det blir jämt fel. På kanal 5 och 3 är de värst/sämst. Under min sjukdom (fniss) har jag nu legat och tittat på repriserna av min gamla favoritserie Ensamma hemma. Och den idiot (jag hoppas du inte läser Skolbloggen) som översätter har verkligen inte gjort sitt jobb. Julia heter Julia och kallas för Jules eller Jule, INTE JEWEL. Sarah heter Reeves i efternamn, INTE REESE. Ska det vara så svårt?

Häromdan tittade vi på femman där de sänder Vänner varje kväll. Det var avsnittet med the Holiday Armadillo. Ross säger i början av programmet I just found out I get Ben for the holidays. Detta översätter femman med Jag vet vad jag ska köpa till Ben i julklapp. I ett annat avsnitt beställer de a cappuccino and a Latte och femman skriver en cappuccino och en te. GIV MIG STYRKA! Jag har läst tre översättarkurser i London och fick skriva undertexter till Snuten i Hollywood och Vänner som del i examinationen av kursen, och blev uppmanad att alltid göra grundlig research! Inte bara skriva ned lite löst det jag tror att de säger.

Skärpning nu översättare!

UPDATE: Magistern har tydligen sett en film där en någon säger and then he screwed her on the table vilket översätts med och sen skruvade han fast henne i bordet. Jag betvivlar iofs om detta verkligen är sant, jag menar såå dåliga kan de ju bara inte vara?

Ur led är tiden

Min dator håller på att dö. Den har varit avstängd i en vecka och idag när jag kom hem och satte på den hade den ändrat tid och år. Nu var det 1/1 1970. Vissa program kan därför börja bete sig konstigt sa den. Ja, det är väl klart tänker jag, programmen är ju inte ens uppfunna än! Det är väl inte så konstigt att de då inte vet hur de bör bete sig…

I veckan ska vi köpa ny dator, men jag har inte sagt något än till Sture, det är min nuvarande dator (eller egentligen pappas..). Hur ska han ta det?

Posted in Okategoriserade