Skolfröken mobilbloggar del 3

Som på morgonen fast med snö.

Annonser

Trött Magister

När Magistern sover är han alltid mycket rolig. Han kan prata om de mest knäppa saker, starta upp pedagogiska diskussioner eller bara tro att klockan egentligen har ringt, och att han är kraftigt försenad. En gång har han kommit på att klockan bara är tre på natten och inte alls sju först uppe på cykeln på väg till bussen.

I natt var det dags igen. Jag vaknade av att snöplogen alt. träröjningsmaskinen var inne i vårt sovrum. Han snarkade. Han snarkar aldrig annars så det var väl därför jag vaknade.

Jag buffade på honom några gånger utan framgång. Inte ens en spark under täcket kunde få snarkandet att avta. Nehej…. Jag suckade:

Skolfröken– Magistern, du snarkar!
Magistern– Snaaaaark. Läääääten, Snööööörvel…
Skolfröken– MAGISTERN! Du snarkar…
MagisternSömndrucken, förvirrad: Va!?
Skolfröken– Du snarkar, vänd dig om.
Magistern– Oj då, vänta ska jag stänga av.
Skolfröken– ?????
Magistern börjar nu famla efter något övanför sängen, på hyllan. Det skramlar och låter. Till slut hittar han det. En fjärrkontroll. Hna riktar den mot tv:n och börjar trycka.
Skolfröken– VAD GÖR DU? DU SNARKAR, DET ÄR INTE TV:N SOM LÅTER.
Magistern tappar fjärrkontrollen och fortsätter som om inget hänt att sova. Skolfröken ligger och småfnissar och återger skeendet i huvudet för att kunna blogga om det på morgonen.

Vivianne

Dagen efter att vi flyttade in här var en måndag. Magistern skulle jobba, men jag hade semester och skulle tvätta.

När det var en timme kvar av tvättpasset satte jag i gång de sista två maskinerna som enligt programmet skulle ta 40 minuter. När 60 minuter hade gått var de inte klara, det var nästan 10 minuter till enligt displayen. Då kom hon in.

Vivianne.

Hon suckade djupt och sa att hon minsann hade tvättid nu. Jag ursäktade mig och sa att maskinerna tog längre tid än väntat. Hon avbröt mig med att bittert fråga om jag i alla fall hade våttorkat golvet, tagit bort luddet och dammat alla ytor. Eftersom jag paralyserats av att tvätten aldrig var klar hade jag inte kommit mig för att börja städa och jag sa att jag inte hunnit klart än. Hon sa då att hon skulle komma tillbaka när hon hämtat sin tvätt.

Jag städade i rasande fart och genast var hon tillbaka. Hon suckade, ännu djupare än tidigare, och sa att hennes morgon nu helt var förstörd, hon skulle inte hinna något och det var ju väldigt konstigt att jag inte kunde klockan, så gammal som jag var och hur jobbigt det var med folk som inte kunde respektera tvättiderna. Jag upplyste då kvinnan (ganska kallt) om att jag bott i fastigheten i ca 12 timmar och inte visste att maskinerna tog längre tid på sig än vad som stod i programmet. Hon tappade då liksom farten i sin harang om sin förstörda dag, och började plocka med sina kläder.

Jag blev rätt sur och ledsen av denna behandling och berättade för Magistern som inte riktigt kunde tro på det jag sa. Hade jag missförstått? Jag höll fast vid min story, kollade upp vad hon hette och såg till att veta om Vivianne hade tvättid efter oss.

Två veckor senare var det städdag i föreningen och självklart kom vi i samma patrull. Helt plötsligt var hon som solen och frågade lite skämtsamt om det var jag som hade träffat hennes elaka tvilling i tvättstugan häromsistens. Ja, svarade jag och städade vidare.

Några månader passerade utan att våra vägar möttes, men i tvättstugan hände det grejer. Enligt reglerna ska man efter varje (jag säger varje, och det är 5 per dag) tvättpass sopa och våttorka golven, damma alla maskiner och bänkar samt ta bort ludd och diska bort tvättmedelsrester ur facken. Jag och Magistern hade aldrig mötts av en ostädad tvättstuga, men andra verkade råka illa ut. Varje gång vi tvättade möttes vi av lappar som VARFÖR MÅSTE INTE DU STÄDA och VILKEN FÖRENING VILL VI HA?

Och så, för någon vecka sedan var det dags för nästa rond. Vi hade haft tvättid. Det var 10 minuter kvar och golven var torkade och klara. Då står hon där. Återigen suckar hon, släpar in sina kassar och säger att hon har tvättid. Magistern upplyser om att det är tio minuter kvar på vår men att det går bra att komma in ändå. Hon frågar då surt om vi städat än och om vi tagit bort luddet och vi säger att det är gjort. Då är det som att hon märker att hon kanske varit lite hård för helt plötsligt gör hon helt om och frågar om vi vill ha kläder kvar i torkrummet lite längre eller om vi behöver tumlaren.

Vad är det med denna kvinna? Är hon lite galen? Har hon tråkigt? Och är det hon som skriver alla lappar? Och varför blir det alltid konflikter i just tvättstugan?

Bilden har jag lånat här.

Köpstopp

Ja nu blir det vatten och bröd fram till nästa lön. Vi gick ned på stan för att få lite solsken och frisk luft, men av detta blev det inte alls mycket för vi shoppade istället. Magistern slog till på ett par mycket snygga Lee-jeans som var ganska smala nertill. Jag köpte mina allra första stuprörsjeans, ett par mörkt mörkt blå Lewis. Jag har länge gått och spanat på alla som har såna byxor men aldrig vågat prova. JIPPI!

Med hem följde också en grå- och vitrandig blus med holkärm och rosett vid kragen, en turkos- och rosamönstrad blus med trekvartsärm och vidd (en mammablus kallade Magistern det), och en grå långtröja.

Av alla mina inköp var det inget som föll Magistern på läppen, men det brukar det vara. Jag kommer ut ur provhytten och visar, han lägger då huvudet på sned och suckar. Och så skakar han på huvudet. Då säger jag att han är tråkig och att jag köper det ändå. Sen, efter några månader säger han att det faktiskt var ganska snyggt. Vi får se hur lång tid det tar denna gång.

Den perfekta hustrun

Magistern- förlåt att jag varit en så dålig flickvän. Jag gör ju inget av det här. Det är ju katastrof!

Bilden, som är hämtad från en amerikansk kokbok, blir större om du klickar på den.