Skolfrökens fantastiska elever

Jag har fått världens bästa etta! Idag hade vi engelska och de hade tre olika uppgifter att välja mellan vilket innebar att de skulle sitta i olika salar beroende på vad de valde att jobba med.

Normalt sätt innebär detta att jag får springa som en liten galning mellan rummen för att se till att de jobbar, inte fladdrar iväg ut i korridorerna eller in i en annan sal där något annat pågår. Men inte den här klassen. Trots att jag gick emellan salarna jobbade de stenhårt. Flera gånger smög jag dit och tjuvkollade genom glasväggen utan att de såg. Och alla satt knäpptysta och läste och skrev. Tänk vilken drömklass!

Annonser

Jippi, nu är det helg!

Jag har under två dagar gömt mig i personalrummet och rättat klart alla diagnoser och läxor och restuppgifter. Min rättningslåda är alltså helt TOM nu.

Det är med andra ord extra skönt med helg. Jag har inget som ligger och tynger, lektionerna för nästa vecka är planerade och min mentorsgrupp är världens mönstergrupp med 98.3 procents närvaro.

Magistern gjorde idag sin sista dag på sitt jobb, hans första jobb där han varit i fyra år. På måndag börjar han på en skola i stan, han slipper pendla och vi har för sista gången ställt väckarklockan på 06.00. Ganska så nice!

I helgen blir det tapetscouting och promenad i höstvädret. Livet leker helt enkelt!

Fyrkantiga ögon- det sitter i generna?

Nu har jag varit sjuk i två dagar och har mått så pass dåligt att jag i princip inte orkar annat än att ligga i soffan eller sängen. Jag har ont i huvudet och bakom ögonen (sorkfeber?) och orkar inte läsa. Istället har jag tittat på dvd. Nu har jag snart kollat på hela säsong 1 av Grey’s Anatomy. I går var det Sex and the City som gällde. Blir jag hemma även i morgon får jag ge mig i kast med Felicity, Party of Five eller Lost. Svårt val.

Hade jag varit liten och bott hemma hade mamma sagt att jag kommer få fyrkantiga ögon. Nu får hon väl göra det via kommentatorsrutan istället. Det är faktiskt ganska trist att vara sjuk och inte bo hemma hos mamma och pappa längre. Då var det nästan alltid någon hemma, pappa var ledig någon eller flera dagar i veckan pga sitt jobb, de åt lunch hemma eftersom de jobbade så nära hem, och de gav mig saft eller treo eller vad det nu var jag behövde.

Min syster är också hemma och sjuk, hon ringde tidigare idag. Hon var också uttråkad och ensam. Hon bor otroligt nära våra föräldrar så hon blir fortfarande ompysslad när hon är sjuk. Men inte idag, mamma och pappa är tydligen på brandövning. Så syster fick vackert ligga ensam hemma hos sig och titta på film. Hon har kommit upp i åtta filmer nu, men så har hon också varit sjuk sedan i lördags.

Vi är allt lite konstiga, min syster och jag…

I’m no longer a bride, just somebody’s wife…

Idag har jag städat bort det sista av bröllopsplanering och bröllop. Jag har slängt en massa att göra-listor, överblivna program och placeringskort. Och sen tog jag mig an högen.

Högen av bröllopstidningar. Vi bråkade inte alls under bröllopsplaneringen, förutom när det gällde tidningarna. Magistern hatade tidningarna. Han fattade inte alls varför jag köpte dem hela tiden. Så här i efterhand kan jag se att han inte hade helt fel. Hur annorlunda är de egentligen? Det är ju vita axelbandslösa klänningar och röda rosbuketter i allihop.

Men det kändes ändå lite sorgligt att lägga dem i papperskassarna (ja, för man kan inte lyfta det om man lägger alla i samma) och ställa dem i hallen. Det är liksom slutet på en era. Snyft.

Samlingen

Jag ställde en tändsticksask med Ernst brevid för att ni skulle se hur hög högen var.