Varför inläggen lyser med sin frånvaro. Och engagemanget på jobbet…

Jag har lite svårt att blogga för tillfället. Jag har egentligen en massa uppslag (Klass 9A, Elise Claessons syn på moderskap, förslaget om fler betygsteg, och huruvida man som lärare ska kunna ta hjälp av polisen för att få skolkare till skolan.

Men när jag sätter mig för att skriva tappar jag lusten. Även fast jag har en massa åsikter om ovan nämnda ämnen (verkar lovande, verkar störd, bra med fler steg men absolut inte betyg till yngre elever, skräcktaktik fungerar inte för att få eleverna till skolan) så orkar jag liksom inte hetsa upp mig. Jag vill bara nesta*. Vara hemma. Klappa magen. Handla coola kläder till bejbisen. Måla om. Pussa Magistern.

Det är likadant på jobbet. Varför MÅSTE jag vara där? Ska jag vara där ända till 18 juni? Det är trååååkigt. Och varför är det plötsligt tråkigt? Egentligen har jag världens bästa arbetsplats, kollegor, elever, ämnen osv. Men det känns ändå aptråkigt.

Vad händer?

* Ok, så här illa är det i och för sig inte…

Annonser
Posted in Okategoriserade

11 thoughts on “Varför inläggen lyser med sin frånvaro. Och engagemanget på jobbet…

  1. Du sammanfattade ju i alla fall dina åsikter bra där!

    Jag tror bara att du är i en svacka. Du kommer säkert känna för eleverna och lärandet igen, kanske lagom till du ska vara ledig! 😉

  2. Jag vill också bara vara hemma och boa. Men eftersom vi bor lite trist nu och troligtvis kommer flytta när Kotten kommer så orkar jag inte lägga ner tid på lägenheten så istället bakar jag. Hela tiden. Min mage växer med ljusets hastighet.

  3. Anna- ja, det är tur att jag är effektiv ibland. Det bara känns som att jag borde engagera mig massor i de där frågorna, framförallt de om skolan.

    MrsP: Baka, det kanske jag ska testa. Min mage växer också massor, känns som den var mindre så sent som i fredags..

  4. Syster och elektrikern- ehhh, det är ju svart överallt från alla plan, det vet ni väl!

    Lovecat- hehe, skönt att höra att man inte är ensam!

    Crrly- Jag mår toppenbra! Kram tillbaks!

  5. ja just de….
    ja va tvungen att tänka…syster din förklarade för mig..

    Men de va rätt svart hos oss oxå nu när vi flyttade faktiskt..inte bara planproblem….hihi

  6. precis tagit mig ur en sån upplevelse, det är så jobbigt när bloggen känns som ett måste för att det ju brukar gå så lätt o vara så roligt.

    Men lusten kommer tillbaka, skulle förvåna mig annars!

  7. Visst är det nu du kan förstå alla dina vänner som tidigare varit gravida och fött barn…. Man blir sååå fokuserad på denna uppgift, med all rätt. Vänta bara efter förlossningen då ska alla lyssna på förlossningen som behöver bearbetas. Man förändras så enkelt är det, fokus ändras och det är väl underbart?
    Lycka till, kram M

  8. Elektrikern- hehe, det är för att ni ljuger så mycket 😉

    Alvas pappa- vi hoppas på det!

    M- Jag har aldrig reflekterat speciellt mycket på att de blivit fokuserade på uppgiften, men så har jag heller inte speciellt många vänner som har barn än, bara en och hon balanserar det bra tycker jag.

    Sen har jag alltid varit väldigt intresserad av barn, graviditet och förlossning och sånt, så jag tycker mest det är kul när folk vill berätta. Men jag vet att många tycker att nyblivna föräldrar blir trista och bara pratar om en sak. Men så måste det få vara tycker jag, det är ju det största och mest fantastiska som händer i livet- att bli förälder.

    Oj vad långt det blev….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s