Lilla sjuklingen

Lilla bebisen är sjuk! Det började inatt med att hon lät rosslig. Sen vaknade hon och var jätteledsen och lät förskräcklig. Hon kunde knappt andas. När hon åt fick hon släppa efter varje sug för att kunna andas. Det var hemskt. Efter att hon hostat upp lite slem blev det bättre och hon somnade om i min famn. Men jag somnade aldrig om, och idag har jag inte vågat släppa henne med blicken, jag är så rädd att hon ska sluta andas. Hon nyser och hostar och är glasig på ögonen. Min älskling..

I natt ska vi lägga böcker under huvudändan på sängen och så har vi laddat med koksaltlösning. Men jag vågar nog inte sova i alla fall.

Morr

Jag har funderat länge på att skriva om det här, men nu är måttet rågat. Nu jäklar! Jag blir SÅ ARG på alla tanter som man drar till sig när man har barn. För det är bara tanter som dras till mig och Skolbebisen i alla fall.

Om man går på stan eller åker buss eller nåt så är det sällan som man får vara i fred. Missförstå mig inte, det är jättekul om någon frågar hur gammal Skolbebisen är, eller om något sånt. Men det verkar som att folk tycker att de har någon slags rätt att titta. Även detta är väl ok, de gör ju det av nyfikenhet, men ibland blir det lite för mycket. De känner inte mig eller Skolbebisen och då tycker jag att det känns lite skumt att de så öppet GLOR ner på henne. Folk stannar och sticker ner huvudet i vagnen! I förrgår tog nog ändå en tant priset. Jag var och handlade på Daglivs och Skolbebisen som varit kinkig hela morgonen hade äntligen somnat. Vid potatisen ställde jag vagnen bredvid mig och då kommer hon och sticker ned hela överkroppen i vagnen OCH BÖRJAR PRATA med Skolbebisen. Som ju då självklart vaknar och börjar gråta. Hur tänker man då? Jag skulle aldrig göra så på någon jag inte ens känner! Och när hon märkte att Skolbebisen vaknade och grät så skrattade hon och sa att det verkade ju vara en gnällig bebis. Ehhh, ursäkta, det var ju DITT FEL att hon vaknade din puckade kärring!

Eller att folk på bussen eller tunnelbanan använder min vagn som ledstång eller stöd! Varför?? Idag när jag åkte hem från PR så klev det på en kvinna som tog stöd mot suffletten när hon gick på tunnelbanan. Hon var inte gammal och hade inte svårt att gå. Hela sin tyngd la hon på sufletten. För er som inte har koll på Bugaboo kan jag meddela att om man trycker längst upp och tar i så fäller man ned sufletten. Och häver man sig på den som hon gjorde så faller den ned med en väldig fart. Så Skolbebisen fick sina filurer i huvudet. Och vaknade.

Fast det värsta är nog de som har en massa åsikter. Och som känner något ansvar att delge mig dem. I somras var det en kvinna som upplyste mig om att bebisar inte kunde reglera sin kroppsvärme och att jag minsann inte fick klä Skolbebsen så där på vintern.  JO, hade jag lust att skrika, JAG TÄNKER TA PÅ HENNE EN ÄRMLÖS BODY OCH INGET MER! FÖR JAG ÄR SÅ DUM I HUVUDET!

Tidigare på sommaren var det en annan kvinna som åkte hiss med mig och Magistern ned till tunnelbanan. Magistern hade blodsockerfall och hade köpt en lakritsstång. Då säger kvinnan till oss att vi faktiskt inte kan hålla på att äta godis när Skolbebisen förstår vad vi gör, för då kommer vi att förstöra hennes tänder.

Jag fattar inte hur de har mage att säga såna där saker! Självklart ska man ingripa om man ser barn som far illa, men en tvåveckorsbebis far knappast illa av att hennes pappa äter en godisbit.

MORR!

Sömn och spya

Vi drog på det där med att låta Skolbebisen sova i sin egen säng. Det var ju så mysigt att ha henne brevid sig! Men i går kväll skulle jag bara testa lite. Jag stoppade in henne i hennes sovpåse och la henne i spjälsängen. Sen drog jag upp hennes franska mobil som både spelar och snurrar och som hon gillar skarpt. Hon låg och tittade på den och fäktade lite med armarna.

När hon gnydde till stoppade jag in en napp. När den ramlade ut petade jag in den. Sen la jag mig och läste. Magistern fick stoppa in nappen en gång (på Skolbebisen alltså, jag klarade mig utan) men sen somnade hon! Min lilla sötis!

Från halv tolv till kvart över sex sov hon i sin egen säng. Sen ropade hon på mat. När hon ätit och jag lyfte upp henne spydde hon på mig. En riktig vuxenkräka rakt ut och ned på mig och på vår säng. Som straff kan man tänka. Sen skrattade hon högt och pratade lite. Så kvart över sex fick jag byta lakan och duscha. Men var gör man inte för sin lilla bebis som är så duktig och somnar på första försöket i sin egen säng?

Reflexion: Varje gång jag och PR säger något som våra barn gör/inte gör så får vi äta upp det. Häromdagen, när PR blivit nedspydd för femte gången, sa jag att Skolbebisen aldrig kräks längre. Nu har hon spytt typ åtta gånger sen dess. Samma sak för PR: Jag klagade på att Skolbebisen inte accepterar att ligga vaken i vagnen och att man måste plocka upp henne då. PR berättade då att hennes bebis gärna ligger i vagnen. HA! Nu vägrar hon och skriker om inte PR plockar upp henne så att hon kan se sig om. Nu är jag därför lite rädd för att det där med spjälsängen och den här sova hela natten-trenden inte kommer hålla i sig, just för att jag sa det högt. Jag väntar med spänning.

Nu måste jag duscha igen, hade visst lite intorkat kräk i håret. Snajs…

Helig napp och nattsömn

Nu har vi kommit hem igen med en döpt Skolbebis. Det gick finfint och hon skötte sig utmärkt i kyrkan förutom ett litet hysteriskt utbrott när hon fick vatten på sig 🙂 Hon blev så arg att hon spottade ut nappen i dopfunten. Så den blev sköljd i det välsignade vattnet och går efter detta under namnet Heliga nappen. Den får bara användas vid högtidliga tillfällen hädanefter.

Annars hänger vi mest här hemma, eller med PR som ju också är föräldraledig. I morgon ska vi testa en av alla föreslagna rutter i den fantastiska boken Barnvagnspromenader i Stockholm. Där listas inte bara bra promenadstråk, utan även caféer och restauranger där det funkar att ta med barnvagn.

Nu måste jag läsa ikapp alla bloggar, och kanske kommentera på någon innan Skolbebisen vaknar. Hon sover för övrigt sju timmar varje natt nu, vaknar första gången vid sex för att äta. Hoppas det är en trend som fastnar!

Unfortunate

Den tyske höjdhopparen kan väl inte vara helt nöjd med det namn han fick. Raul-Roland…. Och så efternamnet: Spank. Det låter som en porrskådis eller nåt.

Nåväl, Skolbebisen och jag sitter här hemma och hejar på Stefan, eftersom Magistern börjat jobba vikarierar jag för honom i hans målbild; Skolbebisen i Sverigebody. Hon och jag. Myser tillsammans.

Tänk…

För ett år sen nu var jag rätt så nervös… Och tänk så mycket som kan hända på bara ett år!

I helgen har vi varit i skärgården och ätit kräftor. Och idag var vi på dop, PR:s dotter döptes i samma kyrka som hon och hennes X gifte sig i för drygt ett år sen. Det var mycket trevligt, och Skolbebisen (och dopbarnet) sov sig igenom hela dopakten.

På lördag är det dags för Skolbebisen att döpas, men först ska vi fira bröllopsdag och tvåmånadersdag. Som tur är är det samma dag, så vi sparar lite tid 😉