En skoltants bekännelser

Jag lever. Men jag har blivit gammal. Bevis:

1. Jag sa Kära nån! igår när jag tappade en massa prov på golvet.
2. Jag tittade på Mitt i naturen på kvällen.
3. Jag tyckte Mitt i naturen var jättespännande.
4. Jag satte på text så att jag inte skulle missa något de sa om uttrar på Mitt i naturen.
5. Hudterapeuten ryckte ett hårstrå från hakan (!) när jag var på ansiktsbehandling.

14 thoughts on “En skoltants bekännelser

  1. Äh, du har inte blivit gammal för att du säger Kära nån, du har blivit Nalle Puh-tillvand bara. Det är Nasses paradreplik, med röst av Jörgen Lanz, i den hemska Disney-versionen av Nalle Puh. Ingen anledning till oro, alltså!

  2. Hejsan!!

    Kul blogg, letade runt lite efter lärarbloggar och ramlade in här. Jag gjorde ett litet blogginlägg häromdagen på IDG (länk ovan) med inriktning lärare och eftersom IDG inte har direkt många lärare som läsare söker jag efter lite feedback på funderingarna. Hoppas du och branschkollegor som besöker din blogg har lite tid över!

    soliga hälsningar🙂 /Tobias

  3. Hahahha haha haha
    ska jag erkänna en sak?
    Jag å min kära sambo satt som fastklistrade framför mitt i naturen.
    Jag tyckte det var superspännande…särskilt när de spelade upp den där filmen om och om igen…tror nog minsann att det var en utters ögon man såg hahaha!!!
    Trodde inte innan att detta lilla djur kunde faschinera mig så!
    Kram

    • Hahaha, exakt! Fast jag tyckte att de var väl optimistiska när de sa att det var en utter. Det kunde ju vara en plastbit eller nåt som speglade ljusen från bilvägen.

  4. Annars, så kan du få låna min dotters (och numera min, eftersom jag är en kreativ lånare) paradreplik när hon tappar saker: Jag lägger den där, sålänge..

    (En dag på förskolejobbet, så tittade F 2.5 år gammal på mig och kommenterade: lägger du den där så länge? ja, jag gör det, sa jag. Hen klurade ett tag, det syntes, och så sa hen: Tappade du den? Ja, jag tappade den, sa jag. Kajin.. det göööööör inget!)

  5. Jag har också ett hårstrå på hakan. Det växer ut med jämna mellanrum och jag rycker. Det är en kamp vi har. Men jag kan vara envis som synden.

    Förresten, jag saknar att kunna läsa dina lösenordsskyddade inlägg, kan jag få göra det igen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s