Ägaren berättar

Vi håller alltså på att flytta. Eller det lät ju så färdigt. Vi har inte hittat något hus ännu men snart hittar vi det. För hus ska vi ha. Inget mera park och spring efter galna barn. Nej trädgård inom staket ska det vara.

Nu ska vi på en visning på söndag, håll tummarna.

Det var ju ett tag sen vi var ute i Hemnetsvängen och jag måste fråga: det här med Ägaren berättar – är det nytt? Alltså en flik i bostadsbeskrivningen där ägaren skriver lite om huset? Jag gillar det inte! På det här huset som vi då ska titta på nu i helgen har ägaren skrivit en lååååång berättelse om hur mycket de älskar sitt hus, att de önskar att de inte behövde flytta men att livet inte alltid blir som man tänkt sig. Tanken är säkert att man som spekulant ska känna att ok, huset är alltså bra – de flyttar inte pga vantrivsel. Men det blir så sorgligt. Man vill ju inte köpa ett sorgset hus.

Och så undrar man ju – vad har hänt dem? Stackars dem. Och så kommer vi och vill köpa deras drömhus så att de inte får bo där längre.

Annonser

Den som spar han har många kavajer

Vi håller på att röja och städa här hemma eftersom vi snart ska ha visning. Det är en utmaning att städa överallt med tre barn och alla deras saker kan jag upplysa om.

I eftermiddag har vi sorterat alla kläder. Jag gick all in och har packat ned ALLT jag inte använt de senaste sex månaderna (sommarkläder undantaget) i påsar som ska skänkas bort. Magistern har varit på mig hur länge som helst om att jag har för mycket kläder. Jag tycker det är jobbigt att fatta beslut om att kasta/skänka kläder. Tänk om jag plötsligt vill ha den där kjolen som jag köpte i Uppsala 2001 även om jag inte haft den sen dess?

Hur det gick för Magistern själv undrar ni? Jo, han lever ju som han lär. INTE! Jag drog fram åtta (skojar inte) udda kavajer som han stod och provade. Jag kan icke minnas att någon av dessa kavajer burits de senaste tio åren. Men han stod där och resonerade. Mmm, detta var ylle, det är ju fint. Detta snitt kan ju komma igen. Hur många kavajer han slängde? Ingen…

Tack, det var ju generöst

-Men Skolbebisen, nu får du komma. Annars kan vi inte läsa nån godnattsaga.
-Mmm, men jag tänkte leka en stund till, du kan få läsa en pixie-bok för mig sen är jag är klar. De är ju rätt korta vet du Mamma.