Klant

Jag har blivit så himla klantig! Och disträ. Jag tappar bort allt, kommer aldrig ihåg var min läppe är. Eller min plånbok, eller mina nycklar.

Allt ovan är väl ok, det är det ju ingen som märker mer än Magistern när jag börjar hojta om att något är borta. Men när jag är bland folk och gör knäppa saker då blir det ju pinsamt! Följande har hänt på sistone:

1. Skoskyddsglömskan. Häromdagen när jag hämtat på förskolan gick jag ända till båten i plastskydden som man tar på sig när man går in. PINSAMT! Dessutom hade jag inte tagit de där blå i engångsplast som de slänger sen. Nej, jag hade tagit de hemsydda i nån hårdare plast som de tvättar. Så jag fick ju ta med dem nästa dag. ÄNNU MER PINSAMT!
2. Plastpåse-spåret. Detta hände idag på Konsum. Det var massor av folk där. Jag och Skolbebisen skulle handla avocado och bananer och lite annat. Jag tog en plastpåse och la ner några avocados. Sen gick vi vidare. Till mjölkdisken, till skinkan. Till pastan. Då. Upptäcker. Jag. Det. När jag tog påsen fastade nästa påse i knappen på min ficka. Jag har dragit med mig den och följdaktligen alla andra påsar på den rullen. Ett långt påsspår. Genom halva affären. Jag fick vända och vira ihop alla påsar och hänga hela härvan på påshållaren vid frukten. JAG DOG.