Sara har utmanat mig. Meningen är att jag ska skriva om de årtal som man upplevt som slutar på 2 och 7. Svårt!
1987 – Jag började skolan och fick skämmas redan första dagen för att jag var den enda som kunde läsa. Egentligen borde jag ju inte skämmas, men det där med att stå i centrum och dessutom inför okända människor hade jag lite svårt för. Annars var skolan kul och jag hade världens bästa lärare. I parallellklassen jobbade en annan fröken, henne hade vi också ibland. Vi tyckte att hon var spännanade och lite läskig. Hon hade en gammal spis i sitt klassrum och på den lagade hon lever, blodpudding och annat exotiskt som vi fick smaka på. På fredagarna poppade hon popcorn i en stekpanna. Jag tvivlar på att man får göra så nu för tiden.
1992 – Då gick man väl i sexan? Samma skola, samma klassrum men nya lärare. Idioter till killar i klassen som spelade poker och priset var alltid att få tafsa på den snyggaste tjejen i klassen, LN. Den som förlorade fick tafsa på någon av oss andra. Jag minns faktiskt inte att lärarna gjorde något åt detta, mer än att säga att de ju var killar, och att de tafsade för att de tyckte om oss. SÅ DÅLIG URSÄKT! Vad sänder det för signaler egentligen?
1997 – gymnasiet. Skönt! Dessutom låg skolan 500 meter från vårt hus och jag gjorde det till en konstart att alltid lyckas smita in precis när läraren stängde dörren. Jag trivdes jättebra på gymnasiet så jag ångrar inte att jag gick där. Men när jag nu själv är lärare och jobbar i skolan kan jag se rätt många brister med den skola där jag gick.
1997 spelade jag revy också, det är bland det roligaste jag har gjort. Även om 1997 års föreställning inte var vår bästa. Vad var poängen?
2002 -ÅÅ, mitt bästa år! Jag bodde i London på våren och pluggade, det var så kul. Sen skrev jag D-uppsats och sjöng i kör.
2007 -Hmmm, ja det har ju börjat lite intensivt och jobbigt, och jag hoppas att fortsättingen blir kanon!
Nu utmanar jag Snilleblixten och Anna!