De perfekta jeansen

5 dagar kvar till flytt och vi sorterar och slänger för fullt. Det går så mycket fortare och känns otroligt befriande att slänga/skänka bort alla kläder man inte använder, alla fula omaka koppar man inte dricker ur och allt annat som bara tar plats.

Idag har jag gått igenom min garderob igen, jag gjorde det ju inför första visningssvängen men idag har jag varit brutal. Jag har slängt 15 par skor och 10 par jeans. En massa slafsiga toppar som jag inte gillar och alla slitna mjukisbyxor och tröjor.

Till och med mina favoritjeans fick gå. Ett par Levis 471 i stuprörsmodell. Jag köpte dem våren 2006 och hade dem jämt. De är slitna och håliga. Och nu kan jag inte stänga dem. Tror nog aldrig att jag kan ha dem igen.Men det var ändå sorgligt att slänga dem, kommer aldrig hitta ett par lika snygga igen:-(

På tal om att komma i form förresten, jag vill loosa ca 4 kg, det stör mig att jag inte kan ha en massa snygga kläder som jag köpt rätt nyligen. Jag var duktig efter att Skolbebisen kom och gick ned allt men efter småtjejerna har det varit svårare. Dels har jag inte hunnit men jag har också mått sämre och inte orkat bry mig. Nu har jag laddat ned en jogging-app och klarat första veckan, håll tummarna. Jag ska erkänna att jag sitter och skriver detta samtidigt som jag dricker ett glas vin och äter nötter, men Rom byggdes ju inte på en dag:-)

Har ni några fitnesstips? Bra apps?

Jag kommer att hamna hos Oprah

Idag har jag slängt två sopsäckar med ”konstverk” hemtagna från förskolan. Hur gör ni med sånt? Jag vet inte hur många mjölkkartonger med fastklistrade knäckformar jag fått hem. Jag sparar gärna färgglada teckningar och små kycklingar men måste man spara allt!?

Har ändå dåligt samvete nu…

Det ska böjas i tid

Häromdagen var min fyraåriga Skolbebis hos sin bästa vän och lekte. De lekte prinsessor. Såklart. Ariel och Rapunzel. Eller Törnrosa och Snövit. I rosa, glittriga tyllklänningar.

Bästisens lillebror ville vara med och krängde på sig en rosa Balettdräkt med Hello Kitty på. Storasystern kommenterade att det var ju lite knasigt. Men då!

Då sa Skolbebisen: ”Jo, pojkar får ha klänning om de vill. Alla får ha på sig det de vill. Det har min mamma lärt mig.”

Undrens tid är inte förbi

Vi är i stugan. Ni vet där man behöver stå på ett ben under en ek för att få internetuppkopplingen att fungera. Nu står jag med IPhonen i fönstret och det funkar ändå. Då måste man ju bara passa på att blogga.

Detta har hänt:

* Magistern har byggt ett café till barnen där de nu säljer smörgås och kaffe. När de inte bråkar om Pippiservisen.

* Pappa har inte röjt något med röjsågen. Jag saknar dramat och spänningen. Var är röjsågen förresten?

* Mamma har grillat hamburgare. Well done skulle man kunna säga. Elizabeth Taylor hade kunnat ha hamburgarna i sminkväskan som nödlösning vid kajalbrist.

* Jag stör ut internetuppkopplingen genom att ställa mitt glas för nära datorn, alt. andas lite för högljutt i närheten av datorn. Den är lite känslig som sagt, uppkopplingen.

* Jag köpte kol och inte briketter då min mamma inte använder skiljetecken i sms. ”Inte kol briketter” tolkade jag som att hon hade börjat särskriva på gamla dar.

* Jag funderar nu på hur man stavar briketter. Bricketter!?

* Det har regnat. Men vi har det trevligt ändå.