Bara början

Nu har vi drabbats av den första (av säkerligen många) dagisförkylningen. Jag är helt sänkt medan övriga endast är lite snoriga. Jag läste också att det på Hannas barns förskola nu går huvudlöss och springmask. Vi klarade oss förra läsåret så nu bara väntar jag på trevliga små överraskningar.Jag är livrädd för springmask, det lär Magistern få ta hand om, det säger jag bara.

Annars har vi nästan aldrig något Internet då vår leverantör verkar ha problem. Per dag kanske det funkar 10-15 minuter så då måste vi passa på att göra allt viktigt, som att kolla upp diverse telefonnummer, betala räkningar osv. Jag har inte läst en enda blogg på en vecka (hoppas inget viktigt hänt!) och har inte kunnat posta alla inlägg jag hade på hjärnan.

Nu ska jag lägga mig igen och försöka bli frisk någon gång.

Kanske den dummaste frågan ever…

Främling på stan – Å, är det tvillingar?

Skolfröken – Ja.

Främling på stan – Är de lika gamla?

Skolfröken – Eh… Jaaa….

Lösenordsskyddad: Skolbebisen 26 månader

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Vi lever!

Två månader tog det. Nu är vi äntligen på banan. Vi har lärt känna tvillingarna, Skolbebisen har vant sig vid det nya familjelivet, tvillingarna har fått rutiner, ja det känns jättebra helt enkelt.

Det där hemska inlägget om vår vardag stämmer till viss del fortfarande, tvillingarna äter med fyra timmars mellanrum, fem timmar på natten, och vi hinner inte göra så mycket annat än att ta hand om barn och hem. Men det är helt ok. De är nästan aldrig ledsna, de somnar själv i sina egna sängar (!) och Skolbebisen är oftast glad och tycker hemskt mycket om sina syrror. Hon har dessutom börjat på förskolan igen vilket hon har längtat efter så på dagarna får vi faktiskt lite tid att ta det lite lugnt och göra saker för oss.  I går gick vi och shoppade och åt lunch i solen i en park, och idag var vi bjudna på lunch hos en bekant.

Eftersom man aldrig ska ropa hej förstår jag ju att bara för att jag skrev att tvillingarna sover så bra och är så nöjda kommer väl det att ändras drastiskt inom kort 🙂

En annan sak; Skolbebisen får ju vara på förskolan bara 30 timmar per vecka sedan tvillingarna kom. 30 timmar är mycket om man jämför med andra kommuner som har 20 eller bara 15 timmar. Jag fattar inte hur de får det att gå ihop. Skolbebisen är på förskolan mellan 9 och 15 och vi hinner ju inte göra nånting på de sex timmarna. Man åker dit och lämnar, kommer hem och sätter sig. Sen vips är det dags för lunch och sen är det bara två timmar kvar tills det är dags att åka och hämta. Hur ska man kunna ge sina nyfödda barn samma uppmärksamhet och kvalitetstid som sitt förstfödda barn om dagen spenderas i transport till och från förskolan? Jag fattar inte varför man skär ned på det, på vår avdelning är det ju inte så att andra barn är där när Skolbebisen är hemma, det är samma antal barn oavsett hur många som är där på deltid. Och jag skulle gärna betala för heltid om det innebar att hon fick vara där mer. Hon älskar ju att vara där.

Kungliga tvillingar

Kronprinsparet i Danmark väntar tvillingar. Kul för dem! Hur hade det blivit om detta var deras första barn. Vem hade blivit tronarvinge? Förlorar man kronan bara för att man föds fem minuter efter sitt syskon? Intressant.

Undrar om det är enäggs. Undrar om de får göra 1800 ultraljud som vi. Undrar hur illa Mary mådde på Victoria och Daniels bröllop, då var hon ju antagligen kring de veckor då man mår illa. Undrar om hon mått lika illa som jag.

Note to self

Om det blir väldigt tyst betyder det antagligen att ditt barn håller på med något förbjudet. Scenario:

Magistern och jag sitter i soffan med varsin bebis och försöker lugna ned dem. De har skrikit hela dagen och Skolbebisen har varit på särdeles dåligt humör. Hon har vägrat att äta, sova och har bara skrikit och bråkat. Plötsligt så somnar bebisarna och det blir lite lugn. Skolbebisen är dock fortfarande på dåligt humör och springer runt och drar i allt.

Efter ett tag springer hon iväg, till sitt rum antar vi. Det skramlar och låter en hel del. Vi fastar i ett nytt avsnitt av In Treatment och efter kanske en kvart inser jag att det är väldigt tyst. Oroväckande tyst. Hur länge har det varit tyst?

Jag går in i Skolbebisens rum för att se vad hon gör. Hon är inte där. Jag tittar på toaletten. Inte där heller. Till slut skjuter jag upp dörren till vårt sovrum och tar ett djupt andetag när jag får se vad hon gör. Jag frågar:

–Och vad gör du då?

Hon tittar glatt på mig och utbrister:

–Jag kladdar!

Hon har hittat min Fenurilsalva, en sån där stor med pump, och pumpat ut en massa. På sig själv, på väggen, på sängen.. När jag kommer in står hon och masserar in mängder med salva i händerna, hon ser ut som Johan Glans rollkaraktär Bror i Kvarteret Skatan.

Jag måste komma ihåg- det får aldrig bli helt tyst. Det kan sluta hur som helst.