Allmänheten ombeds stanna i hemmet

I går kväll gick lillasysters pojkvän ut. Intet ont anandes promenerade han utmed sjön och hörde plötsligt ett prasslande ljud i vassen och ut framför honom kommer… ETT VILDSVIN!

Han backade långsamt bakåt och märkte att vildsvinet följde efter honom. Han gick ytterligare lite bakåt, nu snabbare och även nu följde det efter honom. Det fanns helt enkelt inget annat att göra än att springa. Fort som sjutton hem igen in till lillasyster som höll förfest inför juldagsutgången. Hon tvingade då ut honom igen för att varna den barnfamilj som även den var ute på juldagspromenad.

Nu vågar jag inte gå ut, jag har minsann sett på Discovery att de biter som en haj, och jag vill gärna behålla mina två ben. Och knäckebröd i stövlarna funkar väl bara på grävlingar?

Recap

Som vanligt hemma hos mina föräldrar går man upp mitt i natten på julafton. Redan klockan halv sju ringde klockan. Då var det dags att ställa sig i den på förhand upporganiserade duschkön för att bli julren. Ja utan horn såklart. Efter duschen satte mamma upp mitt hår på spolar för att jag skulle få vara lite jullockig. En av spolarna ville inte lämna mig när det var dags för uttagning och jag har nu en kal fläck på höger sida, ganska långt ned. Fyller man i med en tuschpenna syns det inte så mycket.

Klockan åtta var det dags för julfrukost framför öppna spisen, då även lillasyster med pojkvän dök upp. Till frukost åts det julbröd med cheddar och varm choklad med vispgrädde. Alltid. Sen tog vi lite julkort så att pappa blir nöjd och man slipper ha kameralinsen upptryckt i fejset hela julaftonen, lillasyster posade på bra medan jag som vanligt lade mig till med ett snett ansikte och halvstängda ögon.

Klockan elva var vi hemma igen efter dagens första kyrkobesök, nu var det dags för fika. Jag fick en mental kollaps och trodde att jag var på jobbet och drog i mig inte mindre än tre koppar kaffe i rask takt. Sen var det slut på det roliga. Resten av julaftonen knaprade jag Novalucol, Link och drack Samarin och fick bara i mig en ynka knäck framför Sällskapsresan. Illa!

Efter jullunch var det ju såklart Kalle-dags. Och eftersom vi alltid går upp så tidigt på julafton somnar vi alltid framför Kalle. Lillasyster knoppade redan vid tomteverkstaden, medan jag tappert höll ut fram till Kollibrierna. Klockan sjutton var det åter dags att bege sig till kyrkan, denna gång fick jag vackert spänna stämbanden och sjunga några truddilutter. Jag kan upplysa att det är svårt med magstödet efter tre koppar kaffe. Åter i hemmet var det dags för julklappsutdelning, och sen julgröt.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att julen flöt på bra i år trots att krubbherden bröt foten och ängeln blev halshuggen.

Detta är den typiska skolbloggsläsaren

• Är kvinna
• Är mellan 21 och 30 år gammal
• Är utbildad på högskola eller universitet
• Jobbar med pedagogik
• Har en egen blogg
• Hittade till Skolbloggen via en annan blogg
• Läser Skolbloggen mellan 2-3 gånger i veckan och varje dag
• Läser helst om läraryrket, sånt som händer i Skolfrökens liv, skolan och elever

—–> Här kan du se hela resultatet. Tack för att du deltog i enkätundersökningen!

Julpynt och förberedelser

Det är dan före dopparedan och här pyntas det av bara attan. Granen är intagen men oklädd, små dukar och grejer stryks för att sättas upp och läggas på olika platser. Jag har, fast klockan bara är barnet, redan slagit in alla julklappar, stämt en kontrabasun, satt upp sidenband på dörren så att den ser ut som ett paket, arrangerat tallgrenar i en kopparkittel och köpt ett julrött nagellack.

Senare under kvällen ska mamma klä granen. När vi var små hann vi gå och lägga oss innan detta så vi vaknade alltid på julafton och fick se granen klädd och tänd först då.

I andra familjer har jag hört att man låter barnen hjälpa till att klä granen, det gillar inte jag. Hade vi varit med och micklat med det hade granen aldrig varit så fin som den varit hos oss. Det skulle inte bli jul då. Nej, mamma gör det bäst, problemet är bara att hon sen måste åka omkring och klä granar på alla håll, jag kan ju inte helt plötsligt börja klä granen i mitt eget hem, hur skulle den då se ut? Titta bara på Sunes familjs gran, den är ju helt galen!

Seger!

Magisterns brorsdotter (världens bästa 6-åring) har varit med i en teckningstävling. Ämnet var hur hennes simskolas maskot Skrutten firade jul.

För några dagar sedan ringde hon för att be oss att rösta och vi fick ”gärna säga till några andra att rösta på teckningen”. Vi kontaktade genast mina föräldrar och ett antal kompisar och såg till att alla röstade på hennes fina alster. Idag fick vi så veta att hon vunnit! Med 25 röster. Här kan ni beskåda det vinnande bidraget i tävlingen Skruttens julafton.

Visst är hon en riktig konstnär!

Vad gjorde vi då?

Jag hade tänkt mig att det skulle vara fullt med folk, värre än vanligt och att man skulle få slå sig fram. Men det var inte så farligt, ungefär som vanligt. I tordags och fredags var vi mest på stan och gick i affärer för att köpa julklappar. Nu hittade vi inte så många julklappar, om man inte räknar de klappar vi köpte till oss själva då.

På fredagen följde vi med min syster och hennes kompis till Covent Garden där vi strosade omkring och åt lunch på Punch and Judy (gå dit om ni inte varit, deras Tikka är otrolig och puben är mycket mysig!). Magistern och jag köpte varsinn cool T-shirt på David and Goliath, se bild nedan. Som religionslärare måste jag ju bara använda dem ibland!

Som vanligt gjorde Skolfröken minst ett besök på Barrats, Dorothy Perkins, Monsoon och Oasis, medan Magistern strosade bland de randiga skjortorna på TM Lewin på Jermyn Street. På Waterstones vandrade vi omkring i flera timmar och hittade en del roliga saker.

På fredagskvällen skulle vi fira vår förlovningsdag med ett restaurangbesök på en restaurang som jag blivit tipsad om av min engelske kollega. Efter en timme vandrades upp och ned på Lupus Street fick vi dock konstatera att restaurangen inte längre fanns kvar. Bollocks! Vi åkte då in till stan igen och hittade av en slump en jättemysig italiensk restaurang som såg ut som ett litet kafe från utsidan med som hade en stor bottenvåning. Maten var jättegod och servicen utmärkt. Jag ska försöka skramla fram namnet för den restaurangen kan rekommenderas!

Lördagen skulle spenderas på Frost Fair och på Tate Modern. Himlen var blå och solen sken och det var ca 10 grader varmt. Vi strosade utmed Thames fram till the Globe där vi handlade snygga affischer med Shakespearecitat till jobbet och så var det dags för marknad. Men vilken besvikelse. Tio stånd som sålde batikfärgade tröjor och indiansmycken. Och så fanns det rostade kastanjer som inte ens var gott. Vi gick på Tate istället och det var bra mycket bättre. Bäst var den moderna avdelningen där bland annat Guerilla Girls attack mot det faktum att muséer sällan visar kvinnliga konstnärer och att kvinnor bara finns representerade som nakna objekt på tavlor. Ni har säkert sett affischen Do Women Need to Be Naked to Get Into the Met Museum?

I söndags gick vi mest omkring och strosade i det vackra vädret, vi gick till Kensington och tittade på Dianas gamla palats, vi vandrade i trädgårdarna och så gick vi till Towern och åkte upp i Tower Bridge och tittade på utsikten. Turistigt så det förslår!

Sen var det dags att åka hem och som sagt var planet försenat pga en irriterande person som checkar in, lämnar in bagage och sen inte går på planet. Vi fick då vänta på att de skulle hitta och ta av hans väska från planet.

Helgens shopping:

T-shirts från David and Goliath. På den ena står det I found Jesus. He was behind the couch, och på den andra står det Me and God are like this. Coola va!?

Religion for Dummies och två böcker om engelska språket.

Blommig kjol från Monsoon, grå lammullskofta från Oasis och Work Flats från Dorothy Perkins. Julaftonsoutfit?

Randiga slipsar från TM Lewin. Fyra skjortor inhlandlades också på samma affär.

Bilderna på shoppingen är tagna av Skolfröken. Bilden av Guerilla Girls är tagen från deras hemsida.

Hotellet

När Magisterns föräldrar (som också älskar London) är i London brukar de bo på ett litet hotell i Bayswater som heter the Ridgemount Hotel. Det drivs av ett par som är jättetrevliga och som alltid kommer ihåg vad man heter och som serverar jättegod engelsk frukost (och man får välja bort baked beans!). Toalett och dusch finns i korridoren, men hotellet är ändå mycket bra och kan verkligen rekommenderas! Vi har bott där också och tänkte göra det även denna gång. Tyvärr var dock hotellet fullbokat och vi var tvungna att hitta något annat. Vi gick in på Ving och hittade ett trestjärnigt hotell med dusch och toalett på rummet, det lät som rena drömmen. Och hör och häpna, det var billigare än Ridgemount.

När vi kom fram till hotellet som heter Norfolk Plaza Hotel såg det lovande ut i receptionen. Men sen var det slut på det roliga. Rummet var rätt stort men med hårda sängar, en ursunkig toalett och med en utsikt som inte ens går att beskriva. Genom rummet gick en ventilationstrumma som lät som ett världskrig under dagen, som tur är tystnade den på kvällen. Nej, här bor vi aldrig igen, och jag förstår inte hur man kan ta så mycket betalt för ett rum av den här kvaliteten. Trestjärnigt i London verkar vara enstjärnigt i Sverige. Eller nollstjärnigt.. Det är tur att man bara sover på hotellet och sen är ute och flänger.

Fantastisk utsikt mot gården…

Underbart

Fräsch toalett. Nja..

På väg

Vi åkte tidigt på torsdagsmorgonen. Flygbussen gick klockan fem och det har aldrig varit så här skönt att bo bara fem minuter från T-centralen!

På Arlanda gick det fort eftersom vi hade checkat in på nätet (BA vill tydligen lämpa över så mycket jobb som möjligt på oss passagerare…) och det enda som tog tid var att jag var tvungen att föra över mina eksemsalvor och mascara i en liten genomskinlig förslutbar påse. Det är ju de nya reglerna. Tydligen ska detta förhindra att jag tar med farliga vätskor eller ämnen ombord. Påsen fick jag hålla upp vid säkerhetskontrollen och de verkade tycka att min Fenuril, eight hour cream och Lancome Amplicils såg harmlösa ut. Men hur vet de att Fenurilen inte egentligen innehöll farliga vätskor och ämnen som jag sen tänkte hälla i kaptenens ögon? De gjorde ingen odling eller test på innehållet, och jag tvivlar på att man ser i röntgenapparaten vad tuberna innehåller. Jag kan dock upplysa om att om man vill föra in lite farliga grejer i landet är det bättre att flyga med Ryan Air. Min syster som åkte till London samtidigt fick nämligen inte hålla på med några genomskinliga påsar utan åkte med sina mascaror fritt skramlande i väskan.

Nåväl, i påskön (pås-kön, inte påsk-ön) stod vi bakom biskop Lennart Koskinen och en man som Magistern kallade för den andra prästvarianten (det var en diakon, helt annan färg på skjortan!). Lennart verkade glad och humöret grumlades inte av att han råkade paja spännbanden de ställer upp för att man ska bilda kö.

När vi kommit ombord upptäcker vi att vi sitter bakom en familj med tre små barn. Det visade sig vara en av de familjer som varit med i Söderlund och Bie. Om ni ser serien kan jag berätta att det var den familj där mamman var konstnär och pappan föreläste på om genus Handels. De var med i programmet som handlade om jämställdhet i familjelivet. I alla fall hade de tre små söta barn, varav den minsta satt och tittade på mig och Magistern mest hela tiden och gav oss sin tandkrämstub (får barnet inga riktiga leksaker?). De andra två barnen hade öroninflammation vilket inte är det roligaste när man ska flyga. Mamman, som tidigare jobbat som förskolelärare (alltså, ni förstår hur mycket vi tjuvlyssnade!) hade en massa knep för att det skulle göra mindre ont. Hon ville till exempel doppa servetter i hett vatten, lägga dessa i glas och sen hålla glasen över öronen. Detta skulle tydligen göra att trycket utjämnades. Men, återigen skapade BAs säkerhetsåtgärder problem, de fick nämligen inte dela ut hett vatten till passagerarna. Det tyckte jag var elakt för jag kan tänka mig hur ont det måste göra när man är fem år, har öroninflammation på bägge öronen och sitter på en flygplan.

Vi kom i alla fall fram i tid och våra väskor kom ut först (!!!) och 15 minuter senare satt vi på Heathrow Express. En halvtimme efter att vi gick ur planet befann vi oss alltså på Paddington Station. Inte illa!
Det enda dåliga med ditresan- smörgåsen. En konstig baguette med engelsk korv och lök. Blä!

På semester!