Grannen som tände alla fyra ljusen i staken har nu tagit in och klätt julgranen. I am speechless…
I år var vi sena med ritualen, alla stjärnor var inte tända förrän 18.27. Jag fick dock vara med om originalritualen hemma hos mamma och pappa via telefonlänk. Så nästan som på riktigt var det.
Nu promenad i solen (!!!).
Ja, ursäkta men jag har inte tid att blogga! Jag håller på att uppfostra och utbilda min omgivning. Detta är highlightsen:
Här är den, Popsen! Eller springcykeln som tydligen var det korrekta namnet. Vad är grejen med den här uppfinningen? Varför finns det en springcykel? Antingen springer man väl eller cyklar? Och tills dess att man kan cykla själv har man väl stödhjul… Det är som de där skorna med rullhjul under. Kommer inte innanför min dörr.
Nu har jag bara fyra böcker kvar till målet! Håller som bäst på med The Curious Incident of the Dog in the Night-time av Mark Haddon som verkar fantastiskt bra så här långt. Funderar på om den lämpar sig som gemensam läsning i klassen i vår. Har någon testat?
Jag har skämt ut mig idag. Vi stod på båten på väg hem och jag såg en sån där cykel utan trampor som alla barn har nu för tiden.
Skolfröken- Kolla, cool cykel!
Magistern- Mmm, Pops.
Skolfröken (ropar)- POPS??
Magistern- Jaaaa.. André Pops. Det är hans sons cykel.
Mycket riktigt, till vänster står André Pops med sina barn och stirrar på mig och undrar säkerligen varför jag skrek hans namn rakt ut utan anledning.
Förlåt André, jag trodde att Magistern menade att såna där cyklar kallades för Pops. Jag är lite trög.
Jag vet hur det är. När bloggar man läser aldrig uppdaterar. Värdelöst… Och trist. Man vill ju veta vad som händer.
Det händer massor här, det är inte det att det inte finns saker att blogga om, men det finns ju ingen tid! Den här hösten är by far den värsta/jobbigaste/tröttaste /stressigaste hösten jag hittills upplevt. Vi går upp, lämnar på förskolan, jäktar till jobbet, jobbar hela dagen, jäktar från jobbet till förskolan, är ändå typ sist där, sen hinna med båten, laga mat, natta Skolbebis och sen somnar jag i soffan. Innan jag ens hinner slå upp datorn för att skriva det där inlägget jag kom på när jag satt och rättade.
Jag har ändå tänkt att det nog blir bättre efter höstlovet. Eller kanske jullovet? Då hinner jag säkert med mer. Och då finns det säkert andra roliga saker att blogga om.
Ni småbarnsföräldrar- hur fan orkar man såna här höstar!? Är det jämt så här stressigt? Har ni några knep?
Fasen vad det här lovet gick fort då! Det var ju nyss det var onsdag kväll och jag satt och tänkte att nu är jag ledig i fyra dagar, det är ju ocener av tid! Ha!
Jag har så pass allvarlig jobbångest att jag nu sitter och funderar på om jag inte har lite migrän eller nåt och kanske gör bäst i att stanna hemma i morgon med Magistern och Skolbebisen. Det faktum att de hänger hemma varenda måndag gör ju dessutom min söndagsblues än värre. Det är värdelöst att gå upp och gå till jobbet när man vet att de ska ha kul här hemma hela dagen 😦 Kommer man någonsin att tycka att det är kul att jobba igen?
Hur många dagar var det kvar till jullovet nu igen?
En skolfrökens bekännelser 