Morr

Jag har funderat länge på att skriva om det här, men nu är måttet rågat. Nu jäklar! Jag blir SÅ ARG på alla tanter som man drar till sig när man har barn. För det är bara tanter som dras till mig och Skolbebisen i alla fall.

Om man går på stan eller åker buss eller nåt så är det sällan som man får vara i fred. Missförstå mig inte, det är jättekul om någon frågar hur gammal Skolbebisen är, eller om något sånt. Men det verkar som att folk tycker att de har någon slags rätt att titta. Även detta är väl ok, de gör ju det av nyfikenhet, men ibland blir det lite för mycket. De känner inte mig eller Skolbebisen och då tycker jag att det känns lite skumt att de så öppet GLOR ner på henne. Folk stannar och sticker ner huvudet i vagnen! I förrgår tog nog ändå en tant priset. Jag var och handlade på Daglivs och Skolbebisen som varit kinkig hela morgonen hade äntligen somnat. Vid potatisen ställde jag vagnen bredvid mig och då kommer hon och sticker ned hela överkroppen i vagnen OCH BÖRJAR PRATA med Skolbebisen. Som ju då självklart vaknar och börjar gråta. Hur tänker man då? Jag skulle aldrig göra så på någon jag inte ens känner! Och när hon märkte att Skolbebisen vaknade och grät så skrattade hon och sa att det verkade ju vara en gnällig bebis. Ehhh, ursäkta, det var ju DITT FEL att hon vaknade din puckade kärring!

Eller att folk på bussen eller tunnelbanan använder min vagn som ledstång eller stöd! Varför?? Idag när jag åkte hem från PR så klev det på en kvinna som tog stöd mot suffletten när hon gick på tunnelbanan. Hon var inte gammal och hade inte svårt att gå. Hela sin tyngd la hon på sufletten. För er som inte har koll på Bugaboo kan jag meddela att om man trycker längst upp och tar i så fäller man ned sufletten. Och häver man sig på den som hon gjorde så faller den ned med en väldig fart. Så Skolbebisen fick sina filurer i huvudet. Och vaknade.

Fast det värsta är nog de som har en massa åsikter. Och som känner något ansvar att delge mig dem. I somras var det en kvinna som upplyste mig om att bebisar inte kunde reglera sin kroppsvärme och att jag minsann inte fick klä Skolbebsen så där på vintern.  JO, hade jag lust att skrika, JAG TÄNKER TA PÅ HENNE EN ÄRMLÖS BODY OCH INGET MER! FÖR JAG ÄR SÅ DUM I HUVUDET!

Tidigare på sommaren var det en annan kvinna som åkte hiss med mig och Magistern ned till tunnelbanan. Magistern hade blodsockerfall och hade köpt en lakritsstång. Då säger kvinnan till oss att vi faktiskt inte kan hålla på att äta godis när Skolbebisen förstår vad vi gör, för då kommer vi att förstöra hennes tänder.

Jag fattar inte hur de har mage att säga såna där saker! Självklart ska man ingripa om man ser barn som far illa, men en tvåveckorsbebis far knappast illa av att hennes pappa äter en godisbit.

MORR!