Dålig reklam

Jag stör mig på reklam vars engelska är fel. Det ställer till det för elever som ska lära sig engelska! Låt mig förklara:

Exempel 1: På NRJ gör de reklam för nån frisör som heter International Hair Studio. Killen som pratar uttalar ordet International fel. Det andra t-et uttalar han som snatch och inte som sash. Fattar ni? International kan elever i princip aldrig uttala rätt. Och inte blir det bättre av sånt här. Rätt uttal är alltså som sash.

Exempel 2: I Lidl-reklamen som utspelade sig på midsommar utbrister pappan spare no spences. Varför? Finns inget som heter spences. Expences heter det. Och idag har Magistern rättat lucktester där eleverna skulle fylla i just expences men skrivit spences. Morr. Undrar varför?

17 tankar om “Dålig reklam

  1. Haha. Först störde jag mej lite på att du skulle rätta alla småfel som finns överallt, det övergick sedan i förståelse då jag vet att sånt som ligger en varmt om hjärtat känns jobbigt när det är fel och det är ju trots allt ditt jobb att se sånt. Nu insåg jag just att jag kan ju ta till mej och lära mej istället.
    Trångsynt man(jag) kan vara innan man tar till sig saker!!

  2. Nina- hehe, speciellt jag.

    Anna- Nä, det är inte heller bra.

    Emma- Fattar att man kan bli lite störd på det. Det kan jag också bli ibland. Men jobbar man som lärare och hör alla fel som eleverna gör, och att de ibland dessutom säger ”men det säger ju så i den där reklamen”, då lackar man tillslut ur. Jag tycker att det är viktigt att det blir rätt när det gäller saker som folk ska höra eller se.

  3. Ang. Emmas kommentar; Man blir ju verkligen arbetsskadad direkt! haha 🙂 Klart att man stör sig på sånt där! Jag har inte ens börjat jobba som lärare ännu, men däremot har jag pluggat språk i evigheter nu känns det som, och man märker ju ALLT som är fel… Om jag lyssnar på musik lyssnar jag på grammatik, om jag ser tv samma sak osv osv.
    Har för övrigt världens roligaste lärare i grammatik, han spelar i ett band och kom mitt under en spelning på att texten i den låten han spelade inte stämde överens med en grammatisk regel. Eller som häromdagen när han berättade att han hade vaknat mitt i natten och kommit på att: ”AHA! Så HÄR ska jag förklara detta!”

    hehe, ett långt utlägg blev det om detta, skulle egentligen bara hålla med dig skolfröken, man märker ju allt och irriterar sig på allt!
    /Ida

  4. Hehe, ja kanske det. Men det kan ju vara så att läraren har dyslexi? Men det brukar man ju se. Jag blir galen på en av mina kollegor som inte använder skiljetecken över huvud taget. Till exempel i brev till föräldrar…

  5. Jo, det är ju sant men ibland undrar man ju om folk med dyslexi bör vara lärare? Eller man behöver inte vara så extrem, men jag hoppas att de lärare som har dyslexi är tillräckligt medvetna om sitt ”handikapp” och har tillräcklig självinsikt att se till att alltid ha någon som kollar extra, eller göra en extra koll själv. De vill ju inte lära vidare sina missar.

    Du är ju gymnasielärare – brukar du rätta elevers stavning om det är i historia eller annat ämne som inte handlar om språkkunskaper? Tycker du att t ex en lärare ska rätta sina elevers stavfel i andra ämnen än språk? Jag tycker det men det kanske inte är så??

    Om lärare (eller andra) aldrig rättar barnens/ungdomarnas språk kommer de ju aldrig lära sig ordentligt

  6. Anna- Jag har inga problem med att en dyslektiker jobbar som lärare, min kollega är just en svensklärare med dyslexi. Hon brukar alltid säga det till eleverna, och att de ska vara uppmärksamma på om hon gör något misstag.

    När jag rättar religionsuppsatser brukar jag markera främst religionsrelaterade språk/stavningsfel, som *gud, *kristendommen osv. Svordomar eller slang som inte är nödvändig för sammanhanget markerar jag alltid. På ett sätt kan jag tycka att man alltid ska kolla språket- det påverkar ju innehållet, men eftersom jag inte är svensklärare så blir eleverna lite förvirrade om det är en massa kommentarer om språket i deras religionsuppsats så det är en balansgång.

  7. Svenska engelska lärare gör också en massa fel. Jag har gjort en översättning av en text som jag bad min lärare i skolan rätta åt mej. Sen när jag hade slutat skolan så gick jag en engelskkurs och fick en infödd lärare. Jag gav texten som min engelska lärare i skolan hade rättat till min infödda lärare och hon hittade flera fel.

  8. Ja, det är väl klart att alla gör fel ibland! Men det kan också vara så att din lärare inte rättade alla fel i din text. Så får man göra ibland, man koncentrerar sig på en del saker som man tycker att eleven ska ägna sig åt först. Skulle man rätta precis allt hela tiden skulle eleven inte orka ta till sig alla rättningar och i slutändan inte lära sig lika mycket.

    Och en sak till: native speakers gör också fel. På samma sätt som svenskar gör fel med svenskan.

  9. Hittade det här gamla blogginlägget, men trots att två år har gått sen det skrevs, så måste jag bara kommentera. För det där med USELT engelskt uttal i svensk TV-reklam har irriterat mig fruktansvärt mycket allt sedan reklam-tv-tidernas begynnelse. Ett tidigt exempel var hundmaten Pedigree Pal, där de utalade ”pal” med långt ”a”, Pedigree Paaal.
    Och inte har det blivit ett dugg bättre med åren. Var inne på apoteket och frågade efter ”Terrakoff”, men de hade bara nå´n kopia, som hette nästan likadant: TheraCough …
    Och vad är det för tramsig svensk hitta-på-engelska att kalla förjästa och djupfrysta bröd för Bake Off ?!!!?
    Det räcker ju att göra en sökning på google, så inser man att en av de få gånger man kan tänkas använda uttrycket, är i samband med bakningstävlingar: ”Ready – steady – Bake-off!”, eller t ex The Pilsbury Bake-off (en baktävling som funnits sen 1949, och Pilsbury lär t o m ha myntat uttrycket).
    Det är helt ofattbart att reklammakarna inte kan ta in folk med engelskkunskaper när de lägger ner miljontals kronor på sina kampanjer.

Lämna en kommentar