Hejdå!

Det här är mitt sista inlägg på En skolfrökens bekännelser. Jag började blogga mitt första år som lärare och då fanns det så många saker jag funderade på och tyckte var roligt.

Nu, snart sju år senare, gillar jag fortfarande mitt jobb jättemycket. Men jag har ett stort behov av att inte tänka på jobbet eller jobbrelaterade frågor när jag inte är på jobbet. Därför blev det allt svårare att motivera mig till att skriva. Och bloggens namn gjorde att det inte riktigt kändes som att det jag kanske ville blogga om var relevant.

Att blogga om barnen och allt annat är kul och det skulle jag gärna fortsätta med, jag har också fått ett nytt intresse som jag absolut skulle vilja blogga om, men den här bloggen känns fel för det. Jag funderar på att skapa en ny blogg men samtidigt har jag varit en sån usel bloggare att jag undrar om någon skulle läsa. Om ni fortfarande tittar in här ibland får ni skicka iväg ett mail till gamla mailen som jag fortfarande kollar så får vi se om det blir nån ny blogg. I så fall, Mamma, får du allt kommentera lite oftare 🙂

STORT tack till alla fina läsare som gett mig en massa jobbrelaterade tips och idéer, som hejade på mig och Magistern när vi skulle gifta oss och som höll tummar och tår när barnen låg i magen. LOVE U!

Over and out,

Skolfröken

Snart snart snart

…är det höstlov. Som jag längtat!

Fast jag måste ändå säga att hösten gått som i ett nafs. Det är fredag hela tiden känns det som.

Idag har jag påbörjat mitt nya liv. Inga mer smörgåsar och inget mer kaffe. Mina två största laster ska väck. Varför jag började med detta på en måndag dessutom var kanske inte så genomtänkt..

Han har lärt sig!

”Köp nåt gott” sa jag till Magistern i eftermiddags när han skulle hämta ett paket. Och hem kom han med jordnötsringar! Yay! Inte ett Mariekex så långt ögat når.

Det kunde man ju förstå

”Så skönt att Lillstumpa inte blir åksjuk längre!” utbrast jag för två timmar sen när vi var på väg hem från Stockholm. ”Tänk för nåt år sen, då spydde hon ju jämt.”

Hur dum får man bli!? Varför sa jag så? Magistern hann inte ens säga ”Ja!” förrän hon kaskadspytt ner mig, sig själv, min sjal från By Malene Birger (kemtvätt) och halva bilstolen.

Jag är en idiot. Nu hoppas jag bara att det bara var åksjuka och inte årets första magsjuka.

Så unga och redan förstörda

Ja vi har förstört våra barn.

Syster Yster går nu hela tiden runt och sjunger på SF-låten eftersom hon tittat så mycket på Bullerbyn. Skolbebisen hävdar att hon inte heter Skolbebisen längre utan Kylie Morgan, efter den Barbie som är huvudperson i det litterära mästerverket Barbie i en sjöjungfrusaga som av någon outgrundlig anledning kommit in i vårt hem.

Uppvaknande

Jaha. It’s official. Jag är gammal. Gör allt på denna lista. Sill och potatis- gott. Duschmössa- jomenvisst.

Nu ska jag bara sätta på mig stödstrumporna och broddarna och tvätta lite plastpåsar också.

Ojojoj

Denna bok figurerar ju överallt och jag tänkte hela tiden att ”hur snuskig kan den vara, egentligen? De måste ju överdriva… Jag har ju läst Marian Keyes, det kan väl knappast vara värre än det?” Och så köpte jag den.

Ehh. Igår låg jag och skämdes halvt ihjäl och försökte hålla boken så att Magistern inte skulle se vad jag läste. Fast han sov! Maken till bok har jag aldrig läst! Den slår ju Grottbjörnens folk med hästlängder!

Nu har jag grav ångest för att bokhandelsinnehavaren i vår lilla stad kommer minnas att jag köpte boken:-)

KÄRLEK

Alltså jag bara måste uttrycka min kärlek (ja besatthet kanske är ett bättre ord) till Pinterest. Jag gör boards för allt; jul, påsk, min drömträdgård, snygga tryck och smarta inredningslösningar.

Detta är min absoluta favorit-pin, framförallt kommentaren:-)

Men vad hände sen?

Ja sist jag bloggade hade vi ju precis sagt upp kontraktet med vår säljare och tackat nej till alla husen.

Sen blev det sommar. Barnen fyllde år, vi åkte till landen och tog det lugnt och försökte att inte ha ångest över en osåld lägenhet.

Vi kom hem, började packa och upplevde Stockholm enligt Skolbebisens önskemål. Vi var på Vasamuseet ( hon älskar det och kan hela historien och vad alla heter, Per Albin Fälting och von Treileben osv), i Kaknästornet, på Gröna lund, såg Alfonsutställningen, var på Aquaria och säkert tre ställen till.

Sen var det flyttdags. Magistern var ansvarig för att boka bil och bokade av någon outgrundlig anledning en mindre bil än sist vi flyttade, trots att vi ju hade fler grejer nu. Vi hittade inga flytthjälpare heller så vi två packade in och körde två vändor à 8 mil. Väl framme fanns min familj på plats för att hjälpa till att packa upp.

Packa upp alla våra saker vill säga. Möblerna stod kvar såklart. Vi skulle ju ha visning. Vi hade lånat ihop det väsentligaste men så värst kul var det inte att sova på golvet i två veckor.

Det tog nämligen inte mer än en vecka förrän något fantastiskt hände. Den gamla köparen hade sålt sitt hus och ville köpa vår lägenhet fortfarande. Så vips var den såld och vi slapp visning. Och kunde därmed hämta alla möbler. Vi städar ur om en vecka och den sista är det tillträde.

Vi har börjat på våra nya jobb och det går bra. Vi trivs bägge två men såklart saknar man det man hade. Min arbetsplats var unik och jag kommer nog aldrig ha en sån rektor igen. Nu är det mer bara ett jobb, inte halva mitt liv och det är också rätt skönt. Och ferietjänst- love it!

Barnen älskar sin nya förskola och springer ur bilen (ja vi har äntligen köpt vår första bil) och säger knappt hejdå. Jag som jämt pendlat älskar att kunna både lämna och hämta då mitt jobb ligger 300 meter bort typ.

Men huset då? Vårt hus som vi skulle köpa? Ja vi får väl se. Efter alla turer denna vår ropar jag inte hej förrän jag flyttat in i ett hus innan jag tror att det är verkligen är vårt. Jag får hålla er uppdaterade i frågan.

Nu sova- så här mycket har jag inte skrivit på Iphonen ever.

Fniss

Ni har väl sett denna? Tror det var LF som kom på:-)