Det här är mitt sista inlägg på En skolfrökens bekännelser. Jag började blogga mitt första år som lärare och då fanns det så många saker jag funderade på och tyckte var roligt.
Nu, snart sju år senare, gillar jag fortfarande mitt jobb jättemycket. Men jag har ett stort behov av att inte tänka på jobbet eller jobbrelaterade frågor när jag inte är på jobbet. Därför blev det allt svårare att motivera mig till att skriva. Och bloggens namn gjorde att det inte riktigt kändes som att det jag kanske ville blogga om var relevant.
Att blogga om barnen och allt annat är kul och det skulle jag gärna fortsätta med, jag har också fått ett nytt intresse som jag absolut skulle vilja blogga om, men den här bloggen känns fel för det. Jag funderar på att skapa en ny blogg men samtidigt har jag varit en sån usel bloggare att jag undrar om någon skulle läsa. Om ni fortfarande tittar in här ibland får ni skicka iväg ett mail till gamla mailen som jag fortfarande kollar så får vi se om det blir nån ny blogg. I så fall, Mamma, får du allt kommentera lite oftare 
STORT tack till alla fina läsare som gett mig en massa jobbrelaterade tips och idéer, som hejade på mig och Magistern när vi skulle gifta oss och som höll tummar och tår när barnen låg i magen. LOVE U!
Over and out,
Skolfröken
